Sjuk?
Känns som att jag svalt globen, jag hostar, göront när jag sväljer. Fryser o skakar, de tjuter i öronen. Känndes som att hörsen försvann ett tag då jag fick dålig balans....
Vad är det som hände?
Jag har gått upp MASSOR i vikt.. Jag gråter!
Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, JAG VILL INTE!!
Känner mig helt total misslyckad när jag ser resultatet på vågen.
Fuck all mat, fuck allt som är ät bart!!!
Är det värt att äta och gå upp MASSOR i vikt när man sedan mår så här??
Kram <3
Ledig. 090903
Idag är jag ledig.. Men har fått en noja att jag ska städa hela huset - själv. Så min dag blir att städa!
Igår pratade jag med en vän på msn. Jag började berätta lite om min "sjukdom" och hon tycker inte att det stämmer. Att jag inte ser undernärd ut. det tycker inte jag heller, men visste inte om jag skulle ta det bra eller dåligt. Ena halvan av mig tog det bra och den andra tog det som att jag är totalt misslyckad.
Till er läsare som tycker att de är onödigt/dåligt att blågga om det här, det är frivilligt att läsa - ingen som har tvingat er. Och efter som att jag har så svårt att prata om det med andra så känns det bra att ha en blogg som ingen anhörig vet om.
Jag trodde inte äns att jag skulle få någon läsare överhuvudtaget, jag blir helt chockad och jätte tacksam över minsta lilla kommentar. :)
Nej nu ska jag städa!
Puss o kram!
Jobba..?
Jag bläddrar o bläddrar i kalendern.. Jag borde bränna sönder den! Jag kollar i den 24/7 - lika mycket somjag speglar mig.. Jag blir bara stressad av det och får ångestför allt. Än så länge har jag intekunnatäta något, i går vart det ca 2 dcl yoghurt.
Jag orkar inte jobba, men jag måste!
Jag är så förvirrad just nu.. Jag hatar att en del av mig tackar ja till mat, kanske är det för ena halva börjar bli "frisk" och skriker av mat? då den delen taröver och styr.. medans den andra inte vill ha något alls.
Fan!
Igår kollade jag och lilla syster påTitanic, då jag självklart fick ångest.. Ångest över att jag och min pojkvänn aldrig gör något till sammans. Då jag vart sur på mig själv att sitta och klaga över det. Allt blir dubbelmoral och varige minut - timmar - dagar blir till veckor, allt närmar sig behandlingen och just nu VILL JAG INTE!
Jag vill integå där bland alla som är super smala så kommer jag där.. helt olik de andra, nej jag måste i så fall bli smalare (det vill jag ju endå) men det är inte det som är grejen med behandlingen.
Urs låt mig få SOVA!
Sov 2 timmar i natt, överlycklig över de. Det finns inget bättre än att sova!
Nej nu ska jag göra mig redo in för jobbet och bli av med alla jobbiga tankar. Det bästa med att jobba är att jag hinner inte tänka så mycket, de dåliga med att jobba är att vi har massa speglar så jag går och ser hur jävla fet jag är hela tiden - dåjag i mellanåt tappar humöret helt, men står ändå där och ler!
Ta hand om er!
Så känner jag.
Tänker att hela tiden känna dig minder värd, mindre snygg sov än alla an
dra. Där har ni mig. Det känns som att jag aldrig räcker till för någon. Sviker vänner (känns det som), jobbar mindre än jag borde, för att jag inte orkar (lat mask!), känner mig tjatig på pojkvännen, känns som att jag bara förstör här hemma.. Sårar och gör nära o kära oroliga. Vad är det för fel på min "lilla"-största musklen (huvudet) ??
Tänk om någon kunde förklara det... Förut vägde jag mig 24/7, lika så med spegeln och kameran. Nu är jag rädd. Rädd för att jag känner att kroppen börjar få mer (aldeles för mycket) fett. Jag vet hur min kropp känns, behöver inte se eller väga den för att veta att jag gått upp. Sen är det frågan om hur mycket - ett hg eller 100 kg.. men jag bara vet.
Snälla varför kan inte jag känna mig vacker, perfekt, söt, snygg eller bara känna att jag har ett fint liv och borde vända tillbaka till "rätt" väg innan jag går vilse på "fel". Jag behöver en strikt karta och kompass för att klara av det. Frågan är, vem vad, hur är just min karta och kompass?
Jag vill känna att jag är en av alla. Att jag också är en människa som har rätten till glädje, lycka och framför allt att jag duger för de andra...
Kram på er <3
Orkar inte.
I dag var jag sjukt trött när jag vaknade.. Men kan bero på att ja sov ca 2 timmar fast de va upp delat i 30 min gånger 4:ra, eller något sådant. På jobbet va jag pigg och arlätt, glad och possetiv. Men de är nu jag mår så dåligt. Ätit alldeles för mycket, förstår inte hur jag kan! orkar inte med de här...
Nu på kvällen kom jag på en massa saker som jag glömde säga på kontroll mötet, men samtidigt så fick jag veta på en söndag kväll att jag skulle in på måndag morgon så jag han inte tänka på vad som hänt och vad som va viktigast att säga. En sak som va super viktig va de där med bullemi. Jag sa att jag inte haft någon syptom på det.. Men i vintras så kunde ja äta lite på morgonen, lite på dagen då jag faktiskt åt mat. Men på kvällarna kom allt upp.. Men jag vet inte om jag kan komma nu i efter hand och säga det.
Mamma satt ju också med så då vart det lite svårare att vara 100% ärlig, men hon kännde sig stolt över att fått vara med och det känns bra o veta.
I morgon ska jag ringa till jobbet och säga till om en dag som jag inte kan jobba (hoppas chefen inte blir allt för sur) och sen måste jag ringa psykologen sen vidare till sös och hälsa på en vän.
Nej urs va jag mår illa! :( jag vill känna att jag kan ta det lugnt utan att ha dåligt samvete.. vet inte hur jag ska klara av att säga till att jag inte kan jobba ena dagen, men kan inte direkt be mamma ringa, jag är stor nu och måste klara av vissa saker helt själv.
BLÄ BLÄ BLÄ!!
Ja mer ska jag nog int skriva i dag.. Men hoppas du mår finnt!<3
Puss O Kramen
Full-rulle?.
Allt går så fort och ena sekunden känner jag mig helt rastlösa andra jätte stressad in för morgondagen, spelar ingen roll om jag har planer eller ej. Känner mig stressad om jag ska jobba eller något annat inplanerat. Jag kännermig stressad om jag inte harnågot alls inplanerat, då känns det som att jag inte gör något med tiden.. Att jag bara slänger åren bakom axeln och inte kommer ha något roligt att berätta för mina barn o barnbarn eller så. I går kväll och just nu har jag fått i mig liite godis, men känner mig nu jätte fet och har värsta ångesten över det. Önskar att jag kunde äta vad som hällst utan att få ångest - men faramför allt så skulle jag vilja kunna äta minsta lilla!
I dag har jag fått i mig en halv drick yoghurt - vikt väktarnas, ett paket risenta,
ca 5 choklad bitar, några pomess o nån tugga av en kött bit ett glas vatten.
För en stund sen fick jag för mig att ta en halv macka..
Tog en tugga och slängde den sedan till hundarna.
För mig va det där en MASSA jävla äckel mat som jag inte alls ville svälja!
Känner mig så misslyckad och dålig när jag bara tjockar i mig en massa saker!
Nej nu ska jag läsa bok och sen försöka sova - I natt sov jag kanske 4 timmar!! :) Men de va för att min pojke sov bredvid mig i min säng <3
Annars hade jag nog sovit ca 2-3 timmar, en timme gör stor skillnad förmig!
Ha det bäst! :)
Så gick det.
När jag kom fram gick jag mot porten men vägrade gå in, messade honom och fråga vart han var. Ha va i bil garaget så jag satte mig på en bänk i den lilla lek parken och väntade tills han kom. Pratade med en vän undertiden.
Jag frågade vad är det första jag ska säga, och precis som jag tänkte så svarade hon att de vart svårt när man väl var där. Plötsligt ser jag honom komma, så jag lägger på och reser mig upp. Jag vetinte, men jag tror, att han såg att jag var helt förstörd. Han gav mig en stor lång kram, pussa mig på nacken och så sa jag "Älskar du mig?" men tror inte han hörde det för han svarade "Älskar dig också" . Men det känndes skönt att höra.
När vi kom upp va det mat, jag sitter med vid bordet. Hans mamma frågar om jag inte vill ha något, jag tackar nej och ler. Min kille däremot lägger plötsligt en mjuk macka framför mig och tittar på mig. Jag visste att om jag inte äns försökte äta en bit, utan bara la tillbaka den i bröd korgen skulle han bli sur och i det här läget så passa det inte in. Jag tog liite smör på. Jag åt hela, vist dem andra han äta en hel middag medmackor och så. Men under samma tid fick jag faktiskt i mig hela mackan (: .
Efter maten kolla vi lite på tv och han pyssla med datan och lite annat. Sen tog han ett bad och sen gick vi och la oss. När han stänge av tv:n sov jag nästan så jag tänkte inte på något annat än att det känndes så underbart tryggt att jag låg bredvid honom. Men efter ett tag kännde jag att jag ville få några meningar sagda för att kunna släppa hela grälet helt och hållet. Så jag frågade om han sov, då jag fick "mmhm" och han sa knappt det så jag ville inte börja ta upp allt "igen" utan lät honom få sova.
Idag åkte jag till jobbet men kännde mig inte alls bra, skulle sluta vid 5 men åkte vid halv 2.. FYFY på mig!!
Det ångrar jag nu, men sov inte så mycket lig bara och kännde mig trygg och säker, Speciellt när han höll om mig och pussade på mig - Some times Im vhis I cud freez the picture ...
Nej nu ska jag nog måla naglarna och läsa i min bok.
Hur ska de gå?
Ja igår va en va de jobbigare dagarna.. Började med att ja skrev o frågamin pojkvänn om han tycker att jag är jobbig. Sen vart allt bara värre och värre. Slutade med att han började skriva "Vem vet vad som händer inom/på 4 månader"
Det var inte bara engång han skrev så utan 3-4 gånger (förmig va det en miljon gånger). Men jag ställde honom förförsta gången mot väggen.
Jag skrev bestämt att jag sitter vid hans park i morgon kväll (idag) klockan åtta och hoppas verkligen att du dyker upp. Dåminnsan tror folk runt mig att han vart lite rädd men att han visar en nonchalant sida. - Det gillar jag inte. För jag tog hans svar som att han inte bryr sig.
I morse skrev han att jag kan få sitta i parken i regnet och vänta eller komma hem till honom. Där märkte jag att han endå bryrsig och inte skiter i det. Då skulle jag nog bara vända klacken och gå.
Jag är så sjukt bestämd på min sak och orkar inte dalta med honom längre, jag försöker se det som ett förhållandes-bråk, vi har aldrig bråkat face to face.. tro det eller ej, men det har alltid skett via sms och msn. Jag tycker det är omoget och dåligt för man vet inte hur den andra tar allt.
Nu går allt i vågor, ena stunden känns det som att det kommer gå bra och att de kommer sluta med att jag sover hos honom. Eller så går jag och tänker att jag kommer åka dit, fråga lite frågor och om jag fårfel svar kommer jag bara titta på honom med en tom blick och sedan åka hem mitt i natten.
Det jobbigaste är att jag har typ 10 min på mig att säga "huvudsakerna" innan vi är hemma hos honom (tar ca 10 min från t banan hem till honom. Jag sa åt honom att möta mig vid t banan. Sen verkade det faktiskt som att han fattade att vi kommer prata hemma hos honom.
Jag vill stå där nu! stå där på plattformen och möta honom, jag ser det framför mig, hur han gårlite i hopkrupen och ser frågande och fundersam ut.. Så han gick första gångerna vi träffades. Eller så kommer han gå rask och säga hej o sen bra med det....
Men nu ska jag inte sitta här och dra en massa egna slutsaster. De bästa är att lägga allt på hyllan och ta fram det igen när det är dax. Men så stark är jag inte just nu, utan allt de här bara maler inom mig.
Huvudet känns som en kastrull med poppande popckorn, ni vet när man hålleremot locket för att de inte ska spruta popckorn i hela köket.. Men tillslut så går det inte, POFF så väller det över. - Mitt huvud är vid tryck fasen, Det vill vällaöver men det är något som bromsar lite emot.
Snälla himmlens alla änglra, gudar,apor hundar,grodor vem som nu bestämmer framtiden.. Snälla gör att de slutar bra!
Behandlingen har börjat..?
Hon sa att samtalet skulle ta ca 1½ timme, jag tänkte så klart "fy fan, det kommer kännas som 1000 år!" Men jag satte mig i den lilla svarta fortöljen och lät henne förklara hela meningen med allt. Sen ställdes det en miljard frågor men varige "liten" fråga vart till ett samtal, vilket var meningen. Så i början va de jobbigt efter som att mamma satt med och hörde allt så vissa saker sved att säga. Men sen *POOF* så va klockan halv elva och vi skulle ha slutat tjugo över 10. Men det känndes skönt, det lättade lite.
Förutom att jag märkte på datum och tidsberäkningen att de kan krocka med thailand :S. Jag är inte så envis på att ta den här behandlingen så jag offrar thailand resan, nej det finns inte. Då mamma vart lite små putt men jag längtar så att få åka utomlands med min pojkvänn.. att få komma bort ett tag.
Resan ska betalas nu, då jag inte vet om jag kommer kunna åka med.
Jag fick mycket mindre lön en jag trodde så kan inte betala resan nu.
Jag och pojkvännen har en reäl neråt-period just nu, från min synvinkel doc..
Jag låg bredvid honom på hans säng, doc med huvudet ner i kudden, och små tårar kom. Han trodde jag sov så han gjorde inget. Det jag allra mäst ville i den stunden, dem timmarna, den natten va hans närhet. Jag ville bara ha en liten kram eller klapp på kinden och höra att han älskar mig eller bara att han visa på något sätt att jag kommer klara av det här och att han finns för mig. Men hela natten låg jag vaken och väntade och tänkte. Han sov o sov. Inget god natt eller så...
Okej jag förstår till en viss del att han inte vet hur han ska betesig, göra eller säga.. Men krama om mig eller något liknande kan han väl ändå ha gjort?.. Nej jag ville bara åka hem, men klockan va mycket och jag va helt slut i kroppen.
I morgon ska jag jobba och just nu har jag lust att säga att jag inte kan komma.. Kan skylla på hundaran, läkar besök eller vad som. Men jag HATAR att ljuga eller ännu värre andvända de där som andledning för plötsligt (som idag) så va det faktiskt sant. Inte min grej att ljuga. Hela natten i natt låg jag som sakt vaken... Tror jag somnade någon timme, då jag självklart drömmde om bil olyckor sov.
I helgen va vi ute på ens landställe och i går när vi åkte hem körde min pojkvänn först fel då vi hamnade villse då han vart galen och körde i 140 MINST på vägarna och sa i telen att han kunde köra i hjälsig. Jag som är bilrädd vände på blicken ut mot fönnstret vart lite små ledsen och höll i mina tummar hårt hårt. Tummarna va blåa och iskalla när bilen stannade, och jag klev fort fort ut ur bilen. Och när vi kom upp va de dax för middag men jag hoppade in i duschen på engång och åt lite gurka efter, men mådde illa efter helvetes bil-färden.
Så självklart drömmde jag bara en massa om bilkrockar och den där färden. Om jag hade haft mobilen och busskort med mig hade han fått släppt av mig mitt på motorvägen.. men nu hade jag inget av de. Men är fortfarande sjukt besviken på att han körde så där när han vet mina åsikter om bil åk, och framför allt de jag varit med om. Så får se när jag kan släppa allt de här. Just nu är jag bara så förvirrad. IGEN
En lista från Liene (:
Smeknamn: Lelle
Födelsedag: Den dagen jag föddes ^^
Bor: i skogen:P
Arbete: Jobbar förhoppnings vis
FAVORIT...
Färg: Rosa, bege, brun och massa fler
Plats: vet inte?
Drog:
Fordon: jag åker ju kommunalt
Film: The note book är en stark favo, men tänk vad mycket filmer som görs!
Djur: Hund
Affär: De flesta suger!
Serie: Kan inget namn efter som att jag aldrig ser på tv!
Café: oj,oj,oj. choklad koppen, sten sture, waines coffe (el vad de heter x) ) mf.
Skor: "turk" skor, man stoppar bara in tårna i dem, ingen aning om vad de heter!
BRUKAR DU...
Titta på dig själv i spegeln: 24/7
Gnälla: Bara inom mig! sen finns jag för andra!
Skrika: Ja, fast aldrig när andra hör på.
Sova: Sova är de bästa som finns, men de gör jag ju typ 3 timmar per dygn :(
Drömma mardrömmar: Ofta.
Försöka vara annorlunda: Jag vet inte hur jag ska vara mig själv, så de blir väl typ ja?
Klä dig i svart: Ja det händer
Hata folk: Nej, bara hata deras beteende.
Lita på folk: nej, absolut inte, rätt som de är hugger de än i ryggen.. så se upp!
NÄR...
Åt du senast: Åt ett brago kex nyss ^^
Läste du en bok senast: nu i sommras "Skadad" och nu läser jag "Flickan som inte fick finnas"
Var du på konsert senast: Oj, de va i globen för 8-9 år sedan!
Köpte du något senast: För någon dag sedan antar jag.
Kysste du någon senast: Öm ja de skulle ni allt vilja veta va?
Svor du senast: hmm, igår?
Sjöng du senast: Haha igår x)
Klagade du senast: För mig själv i morse, nu och föralltid. In för andra.. hmm?
Är det sommar: Ja, men inte sätt så mycket av den efter som att jag jobbar innomhus!
VEM...
Saknar du: Lyckan och den som kan ta djävulen i mig!
Rörde dig sist: Min mamma. Kramade mig imorse.
Kysste dig sist: Min pojkvänn.. om jag inte minns fel xD
Gjorde dig riktigt glad senast: Mina hundar gör det varige dag, annars vet jag inte.
Fick du sms från senast: Min pojke, vid 8 i morse :)
HAR DU...
För många vänner: Nej, kan man ha för många?
Tvångstankar: Japps, men jag försöker att undvika och ignorerar! SVÅRT!
Någon annan psykisk sjukdom: Nej!
Färgat håret: Ja, alldeles för många gånger!
Brutit några ben: Tror att jag bara stukat dem.
Några piercings: Räknas hål i öronen? haha
Egen dator: Ja, men den e väldigt dålig!
Gjort bort dig rejält: För många gånger, men fan man lever bara engång.
Bra självförtroende: Önskar att jag hade något av det, inte så mycket det sägs inte vara bra heller.. Men jag har inget.
Kysst någon: Det vet ni nog.
Sagt jag älskar dig till någon idag: nej
Varit kär: Ja.
Blivit kär i någon på nätet: Nej, haha.
Dumpat någon: Njae, jag o mitt äckliga ex gjorte slut "tillsammans"
Blivit dumpad: Nej.
Velat vara otrogen: Nej ABSOLUT INTE!!!
HUR....
Går du: haha, klumpigt, frammåt lutad (dålig hållning typ) om jag inte tänker efter hur jag går:P alltså seriöst!
Fördriver du tiden: Med mina hundar
Mycket pengar har du: De säger jag inte.
Tjänar du pengar: Japps.
Ofta diskar du: Varige dag, klarar inte av smutsig disk.. Om de ligger för länge blir de mer o mer bakterier så om maskinen blir full tar jag de fort som fan för hand :)
Ofta städar du: En gång i veckan om jag hinner, damsuger varrannan men i bland va 3die
Ofta träffar du din familj: Väldigt ofta, om jag inte är hos killen eller vänner.
Mycket äter du: Hmm, FÖRMYCKET! enligt mig...
ÄR DU..
Förstående: Jag är alldeles för förstående.
Osäker: 24/7
Blyg: Ibland, men blygheten kan iblan framhävas med mitt överdrivet glada jag... Det jaget gillar jag inte så mycket, ångrar det efteråt.
Smart: Inte direkt.. hur vet man?
Sentimental: ?
Pratglad: Ja, oftast
Hejhopp.
Men jag jobbar o jobbar o jobbar igen så jag hinner inte.
Men i dag har jag och min pojke varit tillsammans i 11 månader.. Det betyder att snart har det gått 1 år :D. Då ska det bli kalas har jag bestämt! Jag ska baka tårta eller några små muffins med ett ljus i.
Men nu får jag inte planera för mycket, han kommer säkert vara upptagen endå. Brukar sluta så :/. Men ettårs firande borde han ju vilja vara med på? :)
Sommar Kramar!
Framgång?
Min lillasyster har verkligen märkt att jag inte alls mår bra när jag gått upp. Vi diskuterade det idag och jag sa det att smal och lycklig stämmer in på mig! Sen att de kanske inte är hälsosamt är en annan sida av sanningen. Men jag vägrar att gå runt och känna att jag är tjockast i värden och att alla bara stirrar på mig. NEJ TACK!
I dag har jag ätit alldeles för mycket trotts magen, och jag bara hatar mig själv att jag stoppar saker i munnen.
Det värsta jag vet är att tugga!
Men i morgon kommer jag inte kunna äta!! jag ÄLSKAR att jobba för då hinner jag inte äta och sen så rör jag på mig hela tiden :D.
Tänkte också bara säga att livet är inte en dans på rosor, o att vänner försvinner och sviker men det är då man verkligen vet vilka vänner som värkligen är de ÄKTA! Pojkvännen försöker jag förstå, men han försöker aldrig se saker i min sitts då det blir väldigt jobbigt för mig. Så just nu har vi inte pratat något om att ses.
Jag skicka sms: Vill du med på 20 års fest på lördag?
(skrev ju mer men de där va huvudsaken) Han svarade så där 7-8 timmar senare.
Han svarar: Tänkte precis skicka o fråga om du vill med till stängnäs o fiska. Men du ska ju jobba och sen ska du på fest.
Varför tänkte han fråga frånbörjan när han redan vet att jag inte kan :S.
Det gör verkligen ont att min pojkvänn inte vill umgås med mig :'(. Sist vi träffades fick ja varken kram eller puss... Hur ska jag kunna fortsätta att kämmpa när alla andra ger upp?
Många säger att jag är en stark kämpare. Just nu känner jag mig som den mäst förminskade varelsen på jorden som står i en väg-korsning med 27 miljoner vägar åt varsina-håll, och jag vet absolut inte vilken jag ska gå. Ska jag forstsätta rakt fram och ha allt som det är eller ska jag välja att gå tillbaka.. Eller ska jag välja en helt ny??
FÖRVIRRAD och bort-tappad.
Puss Puss<3
Jobb,Jobb,Jobb.
Nu rör jag ändå på mig på jobbet, det är de som gör att jag kan få i mig lite grann. Senbörjade jag ät bra för att jag ville se min pojkvänn glad, men han her inte gett mig minsta tecken på att han tycker jag är ducktig och kämmpar. Det är jobbigt för mig att han inte förstår hur svårt det är för mig.
Idag har jag ätit:
Fruckost: Inget, tog lite te på jobbet.
Lunch: ca 4 dl fil 1 knäcke macka
Middag: MYCKET, sallad med tacko bröd
(Duktig Flicka??) - men jag hatar det, magen är så stor nu och jag vägde mig förut... Har gått upp 3 kg så nu vill jag verkligen inte gå upp mer, känner mig så fet. Jag ska gåneråt inte uppåt! :/.
Sen fick jag veta att min pojkvänns våg alltid visar ca 3 kg för mycket så när jag vägde 55, så vägde jag alltså 52. Mamma har typ gömt vågen här hemma så har bara hans våg att gå efter. tänker inte säga min nuvarande vikt för den är fetma-pinsam!!
Vikten betyder massor för mig!
Men det ni alla ska ha klart för er är att vem ni än vänder er till o den säger
"Bara för att du börjar äta så kommer du inte gå upp i vikt"
Jag vet inte hur många gånger jag hört den meningen, men varför har jag i så fall gått upp 3 kg i sommar??.
Nu ska jag och Lillasyster snart se på filmer, efter som att jag endå inte kan sova. Så de blir väl 3-4 filmer (hon lär decka efter den andra).. men alltid skoj med film :)
Ute på Söder
Träffa en vän och shoppa lite på baby land och i centrum x). Sen åkte jag och syster till söder och käka. Jag åt sallad liite kött och pommes! :O OMG vad har hänt?!!
Grejen är att jag nu känner mig tjock och äcklig!!
Men de va jätte mysigt! Och i morgon ska jag ta med henne på en fest x) haha Men vi båda har pratat om att de skulle vara skoj, men hon är ju för liten. Men i morgon är det ju hemma fest så ;).
Puss Puss!<3
Sös - Söder sjukhuset.
Vi åkte sedan hem till henne åt minimalt med sallad och sen myste vi till en jätte gullig film. Klockan började närma sig tio tiden (tror jag). Då min mamma ringer och frågar när jag kommer hem. Jag undrade lite varför hon frågade det men inget jag ifråga-satte. Då hon berättar att min lillasyster måste in till akuten för att hon har så fruktansvärt ont i magen så att hon endast kan ligga rak, inte äns böja upp benen. Jag la på telefonen och la händerna för ögonen och la mig på golvet och tårarna bararan och ran. Jag sa till min vän att jag nästan bara väntat på att de ska hända något med henne, den människan som är min andra halva. min vän tröstade mig men jag va lite mer att jag ville få bort tårarna och resa på mig.. men min vän höll mig i famnen och försökte få mig lugn och att även om man är stark och kan ta mycket så finns det även gränser där. Jag och min vän skyndade oss hem till mig när jag va lugnare.
Jag kramade om min lillasyster hårt och länge när jag kom hem, de va på g ut i bilen så mötte henne vidytter dörren då båda två började gråta. Jag åkte med in och satt med henne på alla koller och så. Hon fick sova kvar så vi sms:ade hela "natten" jag och mamma va hemma vid två halv tre på natten. Sen vid åtta i morse åkte vi in och hälsade på för o sevad läkarna sagt och så. Nu ska jag sova lite, försöka i alla fall så att jag orkar jobba ikväll.
Min lillasyster fick så ont i magen att hon endast kunde ligga rak lång, hon fick en alvedon hemma och den fick ner smärtan men inte febern. På sjukhuset gick de väldigt fort in, kanyl och så med blodprov de va när vi väntade på läkaren som det tog ca 2 timmar. Då hon fick 2 tabletter en alvedon och en som va jätte stark.. Lika dant där,endast smärtan försvann då men icke febern villket de dtyckte va ytterst ovanligt och konstigt. Så skulle hon få göra en gyn undersökning... Men pga vissa saker så tyckte dem att de räkte med ett ultra ljud, villket min syster verkligen gav en lättnad.
Altt kommer på en gång, själv har jag ont i magen och fryser pga oro och lite sömn + vetska.
igår åt jag: Frukost vid 11, en macka och yoghurt
Lunch ?? inget!!
Middag: Liiite sallad med en grov macka som va hem bakad och jätte nyttig.
sen åt jag liiiiite cohklad till filmen men fick spy kännsla väldigt fort.
Ska vila nu... Puss Puss
Fettot.
Men jag orkar inte äns lägga ner energi på att dem håller på som skit stövlar, lixom dagis nivå igen.. Nej det prioterar jag bort! Men känns bara tråkigt att de gör så, får väl se om jag orkar bry mig så jag skickar sms eller så men just nu lägger ja dem på hyllan.. Får väl se om de hör av sig till mig.
Men nu ska jag försöka vila lite för sen vid 11 ska jag träffa en kompis i stan. Egentligen ska jag inte dricka alkohol för medecinerna men sen också så känner jag mig extra tjock dagen efter och i dag på kalaset så va jag tvungen att äta liiite av kakorna så jag känner mig inte alls bra i dag.
Ätit i dag: en bulle, en chokladboll och en korv. URS och BLÄ! känner mig verkligen hemsk. Jag känner just nu att jag inte kan ha någon ätstörning eller så för att jag åt sånna där saker. Men jag känner endå att de är inte normalt att endast äta så där och sen få de här tankarna.
Pratade med mamma för ett tag sedan, jag sa att allt va bra fast en att jag glömt mina medeciner hos micke så jag är extra trött och så nu och nämnde inte något om mina "kompisar" som är sjukt löjliga. Men jag tror att hon hörde på mitt tonfall att allt inte stod rätt till... Tacka gudarna för JOBB! Iblandblir det kanske lite mycket jobbande men skönt endå att träffa mina underbara kolegor och de flesta kunderna. :)
Just nu undrar jag vad jag gör med mitt liv?, jag gör inte särskilt mycket men endå träffar jag folk och jobbar, tar hand om hundarna och så.. Så egentligen vill jag inte klaga men när jag mår så här så blir det bara så, det lixom bara händer.
Puss Puss
Vad gör jag?
Saknar en vän som är i dalarna, Jag hoppas jag hinner se henne innan jag åker till västerås.
På senare dagar har mina kolegor frågat mig varför jag bara alltid äter yoghurt till lunch och i bland inget alls.. Hur har dom märkt det? :S. Okej om dom ser yoghurten men jag går alltid iväg en stund på lunchen hur vet dom att jag inte äter då?. Men jag ljög ihop något om att jag har fel på min mage. Att jag inte kan äta saker som är svårt att smälta ner i magen... Vad skulle jag svara? Jag vill inte ställa mig där och bara "Nej men jag hatar att äta, och speciellt om jag måste tugga då känns det som att jag blir en tant på 1000kg typ". Vill inte veta vad jag skulle ha fått för svar där.
Min pojkvänn och jag.. ja de känns som att det går i stora vågor just nu, eller ja att de alltid gör det och det tycker jag är fruktansvärt jobbigt, men hur ska jag förklara det?
Längtar till västerås!
Promenad.
I går åt jag en aktiva yoghurt strax innan jag åkte till jobbet. Tog lunch vid 3 då jag åt ca 4 dl mjölk och K special flingor och sen när jag kom hem åt jag liite yoghurt och en macka.. Va inte ett dugg hungrig när jag kom hem, men lillasyster tvingade i mig!
Nu har jag varit ute med hundarna ca 40 min, riktigt härligt, mötte inte en enda människa :) så det känndes lungt och skönt. + att mina hundar drar aldrig i kopplet eller så utan de bara gick där bredvid mig snällt och fint.
Pojken min skickade godmorgon sms och nu ska jag strax ut och leta efter ngt tv-spel som hade något jätte konstigt namn x) men de går säkert skiiit bra.
Om nån vecka kommer en tröja som jag beställt då kommer det dyka upp lite bilder :) Just nu vet jag inte vad jag ska lägga upp för något.. Kanske en bild på vovvarna mina :). Ha en härlig sommar dag!
Puss Puss
Fick bli en bild på min lilla hund när han äter glass ;)
Jag själv.
Idag skulle jag gått på bio med min pojkvänn, hans syster och hennes kille. Men det blir inge. Så jag tänkte då att han och jag kunde göra något.. Nej det kan han ju inte, han skulle till sin syster i alla fall.. alltid när det ska hända något kul så blir det bara bajs av allt.
Som jag skrev i ett inlägg förut så åkte jag till västerås och kollade på min storasysters hus, Verkligen gulligt, gammalt och stort så det är väldigt mycket att renovera (tur att hon har en mellan syster som ÄLSKAR sånt). Jag va först väldigt emot att hon skulle flytta så långt bort från mig. Men nu efter det blivit massa bajs av massa saker så hoppas jag att dem snart skriver på papprerna så kan jag åka dit efter den 10 augusti (då jag slutar jobba) så kan jag bo där ett bra tag med mina hundar och bara vara där och hjäpla till med huset. Området är jätte gulligt och mysigt så längtar tills jag kan åka dit och komma bort från allt!!
Min psykolog har semester i 5 veckor, jag får gå till sommar vikarien om jag vill men de känns jobbigt att träffa en ny igen så jag håller ut. Visst de går inte så jätte bra direkt men jag försöker verkligen och det är huvudsaken.
I dag har jag ätit: Två talrikar med mjölk och lite flingor en macka och en liiten yoghurt.
På tal om mig i hel het så påstårs det att jag har en omedveten deprition. Men ibörjan när dem började prata om det så kom det lixom inte in i mitt huvud, skyfflade undan dem meningarna. Men efter ett halvår - ett års tjatande så har jag börjat tänka mer och mer på det och nu är det som en lite gubbe i huvudet som säger "tänk på att dem säger att du är deprimerad" och poff så känner jag mig väldigt nere och kan börja gråta för vad som helst.
Då jag blir så irriterad på mig själv, 19 år och kan inte fungera - tänka, äta, prata, vara som en "normal" människa. Så slutar allt med att jag bara hatar allt med mig själv.
Några har frågat hur jag orkar leva så här, då jag svarat i form om den personen alltid tänker efter och väljer hur den lever och har det.. Man har det som man har det lixom... Eller vad säger du/ni?
Nej nu ska jag vila, ska orka jobba i morgon med.
Fel-håll.
Yoghurt, Yoghurt, yoghurt, yoghurt, yoghurt... Va de som snurrade i huvudet, men de tar jag bara om mamma eller pappa verkligen tvingar i mig något, då kan jag ta en sked yoghurt. Nu får det fan vara nog! Jag har försökt äta och röra på mig för att må bra, men så fort jag går upp i vikt rasar jag ner i en grop och kan inte ta mig upp..
I blnad hittar jag ett litet grepp och gör ett försök, meningslöst, för jag faller bara ner igen. Vad är det förmening att försöka ta sig upp om man helatiden kommer halv-vägs (inte äns så långt) och faller ner igen?.. Nej då kan man lika gärna sätta sig ner i gropen och fundera och tänka.. Eller bara stirra.
Jag är envis som fan när det gäller andra saker, här är jag också envis men åt "fel" håll. Jag "kämpar" nu åt de hållet som gör mig helt förvirrad och får humörsvängningar 24/7.
Jag vet inte hur mycket jag är "berädd" att satsa.. Men många vänner har redan sagt bye bye och de är inte många som frågar mig om jag vill träffas eller så.
För några veckor sen tröttnade min kille på mitt humör och mina konstiga idéer och konstiga saker som jag sa. Honom kan jag inte förlora, på något sätt är det han som gör att jag orkar ta mig upp på morgonen, han som gör att jag överhuvudtaget orkar ha ett jobb.
Jag vet och förstår själv att jag i slutändan kommer stå mellan ingenting eller maten och honom, men samtidigt har det här alltid funnits hos mig, villket han vet om.
En kväll på ön satt vi och prata hela natten, han berättade om hur arg han kan bli på folk och att han i blnad måste slå sönder något, (vilket jag är väldigt medveten om) då jag försökte förklara att lika mycket som han har svårt att låta bli att slå sönder något, slagen är strejk äta för mig. Att äta är som att han inte får vara arg eller slå på det han vill. Det verkade som att han förstod lite mera då, men att han sa att jag är absolut inte tjock eller ful och att han undrar hur jag kan se mig själv så... Jag svarade bara att jag önskar att jag också kunde se det han ser...
Puss Puss<3
