.

Nej nu har allt ännu en gång fallit till botten, jag vill inte skylla på min pojkvän - inte alls. Men det vore inte helt fel av han att kanske säga att han blir glad när han ser mig äta. Har varit hos honnom två kvällar denna vecka då jag ena dagen bjöds på lite lassange och den andra gången grönsaks paj. Jag ville egentligen inte ha något men åt för att jag vill visa att jag verkligen kämpar för att kunna äta. Men det verkar inte hjälpa honom att jag äter, tjock och glad? NEJ! de två senaste dagarna har varit bland de hämskaste i mitt liv. Jag har gått upp MASSOR i vikt och magen har varit uppsväld i 2 dagar nu och jag vill bara skära bort fettet som hänger och dinglar! 

Min lillasyster har verkligen märkt att jag inte alls mår bra när jag gått upp. Vi diskuterade det idag och jag sa det att smal och lycklig stämmer in på mig! Sen att de kanske inte är hälsosamt är en annan sida av sanningen. Men jag vägrar att gå runt och känna att jag är tjockast i värden och att alla bara stirrar på mig. NEJ TACK! 

I dag har jag ätit alldeles för mycket trotts magen, och jag bara hatar mig själv att jag stoppar saker i munnen. 
Det värsta jag vet är att tugga! 

Men i morgon kommer jag inte kunna äta!!  jag ÄLSKAR att jobba för då hinner jag inte äta och sen så rör jag på mig hela tiden :D.
Tänkte också bara säga att livet är inte en dans på rosor, o att vänner försvinner och sviker men det är då man verkligen vet vilka vänner som värkligen är de ÄKTA! Pojkvännen försöker jag förstå, men han försöker aldrig se saker i min sitts då det blir väldigt jobbigt för mig. Så just nu har vi inte pratat något om att ses.

Jag skicka sms: Vill du med på 20 års fest på lördag?
(skrev ju mer men de där va huvudsaken) Han svarade så där  7-8 timmar senare.
Han svarar: Tänkte precis skicka o fråga om du vill med till stängnäs o fiska. Men du ska ju jobba och sen ska du på fest.
Varför tänkte han fråga frånbörjan när han redan vet att jag inte kan :S.

Det gör verkligen ont att min pojkvänn inte vill umgås med mig :'(. Sist vi träffades fick ja varken kram eller puss... Hur ska jag kunna fortsätta att kämmpa när alla andra ger upp?

 Många säger att jag är en stark kämpare. Just nu känner jag mig som den mäst förminskade varelsen på jorden som står i en väg-korsning med 27 miljoner vägar åt varsina-håll, och jag vet absolut inte vilken jag ska gå. Ska jag forstsätta rakt fram och ha allt som det är eller ska jag välja att gå tillbaka.. Eller ska jag välja en helt ny??
FÖRVIRRAD och bort-tappad.