.

Jag vill inte leva - Men jag vill inte heller dö!

Ja igår va en va de jobbigare dagarna.. Började med att ja skrev o frågamin pojkvänn om han tycker att jag är jobbig. Sen vart allt bara värre och värre. Slutade med att han började skriva "Vem vet vad som händer inom/på 4 månader"
Det var inte bara engång han skrev så utan 3-4 gånger (förmig va det en miljon gånger). Men jag ställde honom förförsta gången mot väggen.

Jag skrev bestämt att jag sitter vid hans park i morgon kväll (idag) klockan åtta och hoppas verkligen att du dyker upp. Dåminnsan tror folk runt mig att han vart lite rädd men att han visar en nonchalant sida. - Det gillar jag inte. För jag tog hans svar som att han inte bryr sig.

I morse skrev han att jag kan få sitta i parken i regnet och vänta eller komma hem till honom. Där märkte jag att han endå bryrsig och inte skiter i det. Då skulle jag nog bara vända klacken och gå.

Jag är så sjukt bestämd på min sak och orkar inte dalta med honom längre, jag försöker se det som ett förhållandes-bråk, vi har aldrig bråkat face to face.. tro det eller ej, men det har alltid skett via sms och msn. Jag tycker det är omoget och dåligt för man vet inte hur den andra tar allt.

Nu går allt i vågor, ena stunden känns det som att det kommer gå bra och att de kommer sluta med att jag sover hos honom. Eller så går jag och tänker att jag kommer åka dit, fråga lite frågor och om jag fårfel svar kommer jag bara titta på honom med en tom blick och sedan åka hem mitt i natten.

Det jobbigaste är att jag har typ 10 min på mig att säga "huvudsakerna" innan vi är hemma hos honom (tar ca 10 min från t banan hem till honom. Jag sa åt honom att möta mig vid t banan. Sen verkade det faktiskt som att han fattade att vi kommer prata hemma hos honom. 

Jag vill stå där nu! stå där på plattformen och möta honom, jag ser det framför mig, hur han gårlite i hopkrupen och ser frågande och fundersam ut.. Så han gick första gångerna vi träffades. Eller så kommer han gå rask och säga hej o sen bra med det....

Men nu ska jag inte sitta här och dra en massa egna slutsaster. De bästa är att lägga allt på hyllan och ta fram det igen när det är dax. Men så stark är jag inte just nu, utan allt de här bara maler inom mig. 

Huvudet känns som en kastrull med poppande popckorn, ni vet när man hålleremot locket för att de inte ska spruta popckorn i hela köket.. Men tillslut så går det inte, POFF så väller det över. - Mitt huvud är vid tryck fasen, Det vill vällaöver men det är något som bromsar lite emot. 



Snälla himmlens alla änglra, gudar,apor hundar,grodor vem som nu bestämmer framtiden.. Snälla gör att de slutar bra!