.

Länge sen jag skrev här IGEN, måste börja blogga här. Skriver aldrig om kännslor och tankar i den andra bloggen. Hur som så trodde jag att jag nästan va helt frisk, men nu börjar allt vända tillbaka. Igår började det som starkast, jag åt nästan inget idag har jag ätit en macka med en kopp te och sedan en liiten bit sockerkaka och jag är nästan 100%att det inte kommer bli mycket mer än så :s. Vad hände?

Jag tror att jag saknar "min bästa vän" (sjukdomen) alldeles för mycket att jag inte längre kan hålla den kvar i lådan inom mig.. Där den varit instängd vääldigt länge. Men det är så jobbigt att man idag är så medveten om att det är en sjukdom och vad som faktiskt kan hända med kroppen.. Skönare när jag gick i mellan och högstadiet då visste jag ingenting om detta, det va lixom bara att skita i och äta för det lindrade smärtan av att vara smämst och fulast helatiden (så jag kännde mig).

Igår när jag gick och la mig låg jag och kollade på min student skyllt. Bilden på mig när jag är liten, riktigt liten.. Jag kollar upp på den och får massa tankar. Vad hende med den söta ungen?, varför är det jag? hur kan det vara jag? varför kan inte den där ungen ha blivit en glad, pigg och normal? massa liknande tankar och saker bara började snurra i huvudet.

På tröningarna ser jag bara massa söta barn och ungdomar. Smala perfekta precis överallt. Men jag såg även hur mina gymnaster (som är 9-13 år) stod i ledet och klämde på sina magar och gämförde dom. Helt sjukt!

Urs massa tankar och sånnt just nu men alltid skönt att skriva av sig.

Puss o kram.