.

Det går så klart bådde upp och ner, alla tankar finns kvar. Men jag har blivit starkare, jag har börjat övervinna den "onda" som säger att mat är dåligt och gör mig tjock. Men de är så sjukt jobbigt att kämpa hela tiden. Men jag vet vad jag kan komma att förlora om jag inte är stark och kämpar.

Träffade en gammal tjej kopis i helgen, de va riktigt kul. Har inte träffat henne på jätte länge så de va verkligen super kul! Hon berättade att hon chattat med min kille lite förut då han hade sakt att han tycker det är jätte jobbigt att jag inte äter och att när han försökt prata om de så har jag bara spelat bort den bollen...
Men jag har bara ett minne av att han äns nämnt de, då han sa "Du borde kanske äta lite mer" Då jag va väldigt trött och hade haft en jätte jobbig dag så jag sa bara "Ja, jag försöker"... Men mer än så kommer jag inte ihåg...

Tänk om han verkligen har försökt och att jag inte lakt märke till de för att jag bara gått och tänkt på hur min kropp ser ut och hur jag tänker i hjärnan, bara på mig själv. Urs och fy på mig! - MEN det blir så när man är i en sådan sjukdom. Jag ser hela tiden min kropp som den fulaste på jorden och att hela jag är ful och konstig. Men fram för allt att jag är tjock. Nu har jag gått upp från 50 till 59, dvs nästan tio jävla kilon...

Ena jag: Bra jobbat du är frisk om man ser på kilon, bara hjärnan kvar att ändra på.

Andra jag: Fy fan, tjock och nu tjockare än någonsin, ser du inte hur ful du är i alla kläder, du kommer inte äns i dina jeans i stl 24 längre.. 25 :orna sitter okej. Men herregud människa att du inte ser allt fett,fett, fett!

Jag tror tyvärr inte att någon kan förstå hur svårt det faktiskt är att kämpa, om man inte varit där själv.. Men man kan endå aldrig veta hur någon annan upplever det. Men en aning kan man alltid ha. och jag hoppas att värden kan ändras snart så att folk slipper sjuka in i alla olika ät-störningar, anorexior och depritioner... Det är så fruktansvärt att samhället är så här.  Vad gick snett, när och var?!

---

Till Bardoms vännen.
Jag känner många vänner, men det är självklart skillnad på vänner och vänner. Min vän som jag träffade i helgen, jag vet inte hur jag ska tacka henne. Ett hon har pratat med min pojkvänn under det senaste halvåret då jag verkligen varit sjuk. Två hon märkte hur gärna jag ville träffa honom i söndags så hon.. HON ringde hem till min pojkvänn och snackade med han... Det är kanske tackvare henne också att han finns kvar vid min sida.  Jag är så otroligt tacksam! <3

Kärlek är: konstigt, jobbig,hårt, svikande, sårande men också underbart, glädie,fantastiskt,lycka,värmande.

Ja det är något som har bådde bra och dåliga sidor.. precis som det flesta saker. Jag vet att man måste hålla ut och kämpa för det kommer bättre tider. Det har börjat för mig. men det är inte bra än.. kanske låter så just nu men jag är inte frisk än.


Puss Puss <3