.

Jag vågar inte längre visa mina kännslor.. Inte äns in för min pojkvänn! Jag har försökt krama och pussa på han men inte fått något tillbaka då jag bara mår sjukt dåligt innom mig. Har tagit djupa andetag (folk säger att det hjälper) och sedan försökt engång till men samma sak där.

Igår låg han och kollade på tv då jag la huvudet på magen då han suckade efter ett tag.. Då jag frågar om jag ska flytta på mig.. Då han rycker på axlarna och säger "Vet inte, gör som du vill". Då jag vart så himla tveksam men låg kvar ett tag, sen vände jag mig in mot väggen och la en kudde på huvudet och försökte få in mig själv i mina drömmar.

Jag går och älter och ältar, anilyserar mer och mer, stänger mer och mer skaer inom mig, får så sjukt jävla ont i magen så fort jag äter. Jag är stressad över att inte ha något jobb, jag är närvös in för Thailand, jag känner mig inte riktigt hemma någon stans, jag saknar vänner men de flesta är upptagna helatiden och de flesta har flyttat.. Känner mig allmät förvirrad och bort tappad. Min trygghet är min älskade pojkvänn! - Men det vågar jag varken visa eller säga för då kanske han backar, ni vet hur killar kan vara när saker blir för kännsliga. Den stora frågan är egentligen... Vad ska jag ta mig till? Kan inte leva i den här smeten med så sjukt skumma indrigrenser hur länge som hälst..

Min dröm är att jag och min pojkvänn flyttar till en egen lägenhet, han sa senast i helgen att han vill men att det krävs två jobb, då jag vart mer stressad över att inte ha jobb. Och sen känns det lite som att han säger så för att ha något att skulla på. När jag sedan står här med jobb så tror jag inte att han kommer flytta i alla fall.

Blä, de här årstiderna får inte mig att kämmpa mer direkt men äter gör jag i alla fall och kunde mått sämmre. Men nu är väl hälsan okej men psyket helt fuckt up! - Herre gud hur kan jag äns ha en pojkvänn?? Så som jag klagar och gnäller...

Puusss på er <3