.

Jag vet kanske varför det är få läsare.. på senare tid är det ca 3 st. men jag är glad över att bara någon annan orkar läsa mina konstiga inlägg.
Idag har jag pratat med en vän, om att hon måste vara stark. Jag menar, hur många gånger säger man inte "Nej nu ska jag inte hör av mig till min pojkvänn på ett bra tag" Men det som händer är att man mår bara dåligt själv. Det man ska göra vid de tillfället är att skicka ett gullit sms i stället (vilket jag gör). Men just nu, precis just nu så känner jag att - varför ska jag alltid vara så star och kämmpa?

Jag har nu skickat ganska många söta sms till min pojkvänn utan att ha fått något svar. Sen har det slutat med att jag har skickat sms som han måste svara på. Ringde till honom idag.. Samtalet känndes bara pinsamt!!

Det lät som att han verkligen inte ville snacka med mig och jag, dum som jag är, frågar om bio på fredag. Jag har typ tjatat som satan för de. Varför tjatar jag så? jag borde faktiskt lägga bollen helt i hans händer nu. Och det är för att jag försökt en miljon knep för att visa att jag inte är sur eller grinig utan att jag älskar honom och är så sjukt kär i honom.

Det som skrämmer mig nu är att jag kanske älskar honom mer än vad han älskar mig :S. Efter som att han sellan skriver nå gulligt tillbaka, de gör mig orolig. Om jag skriver "Jag älskar sig" så får jag alltid svar "Jag älskar dig också/med" Men det händer aldrig att jag får liknande sms av honom som han får av mig.

Förr var det så att vi kunde prata ovavbrutet i timmar på kvällarna, ringde varenda kväll och snacka. Sms:ade flera tusen gånger under en dag. Han kysste mig varige gång vi sågs, han mötte mig vid tunnelbanan och han gick med mig tillbaka till den när jag skulle hem...

Idag får jag vara glad om jag får en liiten puss när vi möts, jag får vara glad om det är han som orkar komma ner och öppna porten när jag kommer. Vi snackar aldrig i telen om det inte är jag som ringer, och om han ringer så vågar jag knappt svara för att jag blir så glad och tårögd. Han går aldrig och möter mig...

Det gör ont att skriva det här, jag börjarnästan böla, men det är så här jag känner innom mig just nu.

Sensat jag va hos honom så va jag kramig och ville gosa med honom, jag pussa på han klappa på han, la huvudet på hans mage.. tog tag i hans hand, sa att jag älskar honom.. de jag fick tillbaka va en liiiten viskning "Älskar dig också" det hördes knappt.

Det gör så ont, jag är just nu kär och sprallig innom mig men nu känns det bara pinsamt och dumt. Jag komoch tänkte på mitt ex här om dagen. Vi gjorde allt tillsammans... Vi sov, gick prommenader då vi alltid höll handen, cykla, spelaspel, myste, gosade jätte mycket, han bar mig på ryggen, åt glas, och så fort vi va i från varandra så saknade vi båda varandra genast, vi va me varandra 24/7 och trivdes med det.. Vi pratade och diskuterade allt mellan himmel och jord, bråka, vart sams fort, han skrev låtar om mig till mig.. Efter ett tag skakade jag på huvudet och kännde mig så hemsk, dum, ond och elak mot min nuvarande pojkvänn.. 

Men det gör ont att jag inte kanvisa mina kännslor fullt ut införhonom, för då kännerjag mig bara dum och töntig.. Jag vill att han ska vara mer nära mig.. Han är så frånvarande och när vi är med varandra så gör vi olika saker i huset och sen när vi sover så slutar det alltid med att jag vänder mig in mot väggen och anntingen kramar en kudde och eller lägger en kudde på huvudet blundar och en tårkommer och sen vill jag bara sova och komma in i en fin, söt, romatisk, gullig drömm.. för att verkligheten gör så ont.

Jag vill inte klaga på den människan somjag älskar, men jag måste försöka göra något åt det här, men frågan e vad.. Alltid när jag försöker diskutera eller ta upp något, anntingen så bangar jag själv för att jag inte vågar. Eller så blir de bara jätte kort för att han vet inte vad han ska säga... Doc är det oftast jag som stänger det innom mig.

Varför är jag så feg? - Jo för jag tror att om jag nämner minsta lilla sak som jag tycker är jobbig så är jag rädd att han ska tappa alla kännslor för mig. Eller att han bara "Jaha, okej".. BLÄÄÄ!

Nej urs det härinlägget skulle kunna bli flera, flera sidor.. Men får hejda mig lite. Jag älskar min pojkvänn annars skulle jag inte vara tillsammans med honom.. Men jag önskar bara att han ville röra vid mig lite mer och att vi pratade mer med varandra... Vi harmånads dag fredag den 13 men jag tror absolut inte det har med de här o göra!


Lägger in en bild på mig där man faktiskt ser mitt äckliga ansikte x)

Kom gärna med tips eller så.. Bara att skriva de i kommentar ruta (:



Puss Puss<3