.

Idag har det varit en väldigt konstig dag.. Jag försökte göra den lite bättre genom att träffa en vän, villket gjorde den en aning bättre.. Men jag har kännt mig jätte konstig ända sen ja va hos psykologen sist. Jag har tänkt och tänkt och tänkt....

Jag är så sjukt miss nöjd med hela mig och jag gör bara en massa fel hela tiden, tänker fel, gör fel, säger fel.. Fel fel fel!!! Jag har tänkt väldigt mycket på gamla tider. Det är som dem va bättre men endå inte. Jag vill inte skirva en massa om mitt ex för jag har absolut verkligen kommit över honom. Men det som är jobbigt är att jag fick aldrig säga mitt, han lixom bara drog. Men jag kom över det.

Två dagar senare är han tillsammans med en annan tjej... Hon tog kontakt medmig och vi hade kontakt jätte länge tills mitt ex satte stopp för det. Hon tog bort mig.. bara raderade mig helt totalt, hon bara drog.
Jag är så över snäll så jag säger aldrig emot utan står där och ler och gör som dem säger. Jag bad henne säga till mig vad hon ville, enligt henne spelade det ingen roll utan de han ville och sa va viktigast. Villket gjorde mig upprörd.

Jag har inte pratat om henne eller så sen dess.. Men sen i går och i dag bara PANG så däk hon upp i mitt huvud och hur ska jag bearbeta allt på engång??. Alla säger till mig att jag är stark, att jag kämpar, att jag har många att vända mig till...

Just nu vill jag bara ha någons axel att luta mig emot och låta tårarna falla, men de finns ingen. Vem ska jag ringa eller träffa och sen bara helt totalt bryta ihop.. Nej mina vänner skulle bli chokade. Jag har pratat mycket på sista tiden med människor men känner nu att jag öppnat mig för mycket.

Läste precis en tjejs blogg om hennes vikt och nu känner jag mig verkligen tjoch och äcklig + att magen verker som fan. Och inte har jag fått något svar från behandlings hemmet än. Snälla jag vet att jag behöver hjälp, varför får jag den inte? Jag vill inte ha det så här. Jag vill kunna äta som alla andra, jag vill kunna känna mig snygg,fin, vacker med den kropp jag faktiskt har.

Vet inte vad jag ska göra just exakt nu. Skulle vara så skönt att få prata med någon nu, nu nu NU. I morgon kommer jag hata det här inlägget. För att jag ÄLSKAR verkligen min pojkvän men vill inte ringa honom när han sover och om jag är med han så sitter jag och ler även om insidan gråter och är så sjukt trasig (villket han vet). Men jag vill inte vara jobbig. Men kännermig så fruktansvärt jobbig och idiotisk. Jag vill ALLTID vara som någon annan....

Jag är helt förvirrad för allting och mig själv.

I sånna här lägen slutar det alltid med att jag säger "i morgon ska jag inte äta, o inte dagen efter det"...

Nej nu ska jag sluta skriva (ett tag).