....

Det är så fruktansvärt tungt att andas, att leva...
Men jag vet inte hur tungt de är att inte kunna andas eller leva...
Varige dag är en kamp - Jag vill att varige dag ska va underbar...
Inte så kontrolerad som jag har det...
Vet inte vart när eller hur det blivit så här...
Jag vet bara att jag aldrig vågat vara mig själv...
Den tiden har varit så lång...
Så jag har tappat bort mig själv...
Jag, ingen kan vända tillbaka tiden för att hitta rätt...


Vad gör man i efter hand?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0