Möte.
Men sen kom vi in på att jag inte kan gå till henne längre efter som att jag slutar nu. Vilket jag nästan gråter över för att hon är den bästa personen jag haft att prata med, vet inte hur många olika jag har gått till men inte kännt att vi passar. Hon är verkligen en rolig typ som får mig att skratta trotts att vi snackar om hur jag tänker.
Men hon visste en jätte bra tjej som hon känner lite halft. Så på fredag den 5 ska jag dit, hon ska ta blod värde och ev mäta och väga mig (Jag är livrädd) Så nu vågar jag knappt äta det jag brukar få i mig för att jag är rädd att hon inte tycker att jag ser sjuk ut. Men det är antagligen bara något jag fått för mig. Men eventuellt så ska jag träffa henne 2-3 gånger innan hon gör prover och allt det där för att få en inblick på hur min vardag ser ut, min bardom och hur jag tycker och tänker om mig själv och andra. Sjukt närvös!
Men jag vet själv att hur hemskt, läskigt, obehagligt eller avskyvärt jag än tycker att det är så hjälper jag mig själv på något vis, genom att ta mig dit och ge den människan en chans.
Det sista hon sa innan jag gick i dag var:
"Tyck inte illa om dig själv, du har en fruktansvärt fantastisk utsrålning
och jag tycker synd om dem som inte får chansen att lära känna dig. Lycka till i framtiden"
Jag log och tog upp min knytnäve för munnen och fnittrade till, jag vet att hon förstod mina tankar. Gav henne en kram och sa att hon är en helt fantastisk skol sköterska.
Det känndes hemskt att lämna henne.
Såg nu att det vart ett ganska långt in lägg men det jag ätit idag är ca 1 decliter yogurt och ca en halv macka. Hoppas ni haft en fin fin dag :)
Lite fort.
Mötet i morse gick faktiskt ganska bra, men att jag ska få ytterligare en ny person som jag ska gå till. Jag är jätte närvös, efter som att det är hon som ska få hålla kollen på vad jag äter och inte, om jag behover några extra tabletter för att få i mig ensergi..osv. Jag är så rädd att hon ska tycka att jag är tjock eller att jag inte alls behöver gå till henne. Efter som att jag känner mig stor så kommer jag ha så svårt att äta normalt igen. Men får se vad hon säger, jag är i alla fall inställd på att gå dit även om det känns hemskt och skit jobbigt.
Nej nu ska jag vila och sen skriver jag lite mer om vad som händer.
Vaken - Barn tanke rädda mitt liv.
Igår hittade jag en dag bok från jag var 8-9 år, jag är samma exat samma människa med nästan samma tankar. En mening som jag verkligen kommer ihåg "Om jag skulle råka dö nu så kanske jag åter föds och mina föräldrar blir rika och bor lyxigt, och jag blir som Alexandra" (alexandra va en kompis till mig när jag va liten) Jag minns det där lite halft, efter som att jag gick på kyrkans barn timmar så fick vi lära oss om återfödelse och så redan när jag var 5. Jag kännde att jag var i vägen och att alla mina vänner hade finare saker och finare hus osv. Fast att min familj är precis som alla andra, eller vad man ska säga.
Jag har haft självmords tankar typ 1 gång men då på ett av mina miljoner samtal så frågade hon vad som fick den tanken att försvinna (efter som att det inte stod i jornalen) och jag svarade att jag tänkte på hur det är att ha egna barn och se dem växa upp. Fast där är jag lite både och, för efter som att jag tycker dagens samhälle är förjävligt med all dess "perfekt-het" och mode värden, den jag är så irriterad på! Det är den som gör att jag känner att jag inte passar in, alla andra har finare kläder och matchar sina kläder så perfekt + att alla ser så sjukt perfekta ut. Den värden vill jag inte att mina barn ska växa upp i. Nej jag vill att dem ska kunna vara exakt precis som dem vill utan att hela tiden kolla sig i spegeln och gämföra sig med alla andra.
Men det är klart att värden är det man gör den till men helt ärligt så har vi människor för mycet press på oss. Man ska ha bra jobb så man har mycket pengar så att man kan köpa det finsate kläder,skor, produkter osv, och för att kunna bo fint och kunna resa precis vart man vill. FY! Jag blir stressad av att bara jag skriver orden!
Just därför avgudar jag speciellt mina hundar, men djur överhuvudtaget, efter som dem har samma "kläder" hela tiden och nöjer sig med det. Dem går inte om kring och "Åh vad fin prick du har där vid ditt öra, vart har du köppt den?" då den andra svarar "Ah tack jag vet, pappa köppte den i frankrike när han va där med jobbet på affärs resa, de är bureburyes senaste" - Inte direkt va?
Jag hoppas ni förstår vad jag menar, för höga krav på oss själva.. Varför inte njuta av livet även om man har piss jobb med skit betalt? Det är väl inte jobb, pengar, kläder som håller livet igång? Tänk på sten åldern.
Nej nu måste jag sluta skriva, måste börja fixa lite och det tar ju evigheter när man har 3 ben! x)
Sova daxis?
Nej men i alla fall. Jag är inte bra på att hoppa på 3 ben x)
Det jag ville komma fram till är att jag är ytterst stolt över att ni läser och kommenterar, hade aldrig äns vågat drömma om att någon skulle orka det. De va min sjuksyster på skolan som gav mig det i läxa, jag tvekade, men hon fortsatte att tjata och tjata och sa "Ge inte upp innan du försökt.." Så till slut tog jag steget att skaffa blogg - Då jag valde namnet just för att på minna mig själv, och andra såklart, att man faktiskt bara har ett liv att leva (vad jag tror) och man har den kropp man har.. Jag är doc inte så bra på att ta in det i mitt egna huvud men vill på något sätt få andra att förstå det och ta vara på era liv och njut av er själva! (vilket jag INTE gör eller uppnår).
Men kan verkligen inte beskriva hur glad jag är för det här (:
Nej nu tror jag att jag ska försöka få i mig lite oboye (försöka!!) tips från mias blogg: http://miary.blogg.se/ :P
Puss Puss <3
Träning.
Kan inte äns gå från köket in i ett annat rum utan att halft slå i hjäl mig, det kallar jag inte kul, mer jobbigt ^^.
Nu ska jag fortsätta med det sista arbetet!
Men SUPER TACK alla för era kommentarer, det känns så sjukt roligt och underbart att det finns folk som ni, sånna som icke dömmer eller så, utan bara allmät trevliga :)
Vårdcentralen.
Besöket gick ganska fort, han kände och klämde, jag skrek och yla *nästan så högt att det hördes över allt*. Det visade sig att jag har en slags inflamation mellan lederna i knät. Jag får inte belasta det men måste doc böja lite på det och så för att vetskan ska tyrckas bort, eller hur det va. Men det gör fruktansvärt ONT och jag måste alltså ha kryckor i 2-3 veckor :(. Jag som först ska till örebro och tar studenten på tis!! Blää.
Hoppas allt är fin fiint med er alla! (:
Själv sitter jag och pluggar med det sista arbetet!!
Kramis på er alla <3
Redo!
Så nu ska jag till vårdis och höra vad dom säger om mit knä, kan inte minnas när jag va hos en läkare med någon annan kropps del än ryggen eller så. Hoppas ni mår fint, här i stockholm är det STRÅLANDE sol igen :)
(Jag är stolt att jag vågar mig ut, men nu är det trotts allt ett måste :S )
Sämst.
Jag känner mig hemsk. Bara för att jag är som jag är. Men det är så mkt med skolan, närvös in för studenten, mat problem och så. Då jag verkar få andra att må dåligt och det är det sista jag vill. Vill inte att någon överhuvudtaget ska må som jag.
Jag är snart klar med ett av mina arbeten, men jag är så omotiverad så att det inte finns. + att jag nu hoppar på kryckor :(. Nej tur att vi har fint väder och jag mina två underbara hundar (:
Nu ska jag plugga, eller ja försöka igen...
Skola - aldrig slut.
Urs det känns som att det aldrig tar slut, och så borde jag inte uttrycka mig efter som att på tisdag nästa vecka så tar jag studenten och den bara närmar sig allt mer och mer.
Samtalet i dag, gick överraskande bra. Skriver mer om det sen måste verkligen komma igång med arbeterna nu.
Visst är det STRÅLANDE väder idag här i stockholm?! Åkte hem i en t-tröja (:
Jag VÅGADE!
Okej här kommer en liiiten bild på mig. Men FY vad jag skämms :$ Letat bild i evigheter nu och kan inte bestämma mig villken jag egentligen vill visa, (helst ingen) men bloggen blir så mycket roligare med bilder.
Och ja, jag är ju medveten om att man inte ser så mycket av mig men jag är stolt över att jag överhuvudtaget våga lägga in en bild i min blogg. Men ni får ursäkta om jag ser tjock eller så ut, så som jag ser mig. (men är medveten om att läkare, nära och kära påstår annat hela tiden). Jag vill inte verka skrytig eller så.
Jag hatar precis allt på min kropp och det har jag gjort väldigt, väldigt länge + att på senare tid pressar massa människor i mig mat och annat joks som bara ger mig mag-ont och känns som att magen nu är uppsväld, som om jag vore gravid... Okej nu ska jag inte skriva en uppsats om vad jag tycker om mig själv, för ni som läst mina inlägg och så är trotts allt lite medvetna om mitt tillstånd.
Dagens mat-intag: Två tuggor av en macka, några skedar med köttfärs sås och spagethi, två choklad bitar. - Vilket som är VÄLDIGT mycket för mig! Är jag inte duktig? :) ^^ hihi.
Tack, tack, tack alla för era kommentarer än en gång. Men det värmer så att ni vill läsa och skriva här i min blogg <3
Lejon.
Nu sitter jag och lägger in bilderna på datan. Jag ska försöka våga lägga in en bild på mig själv. Enligt mina kontaktmänniskor och liknande tror dem att de skulle få mig att må bättre.. Hur skulle en bild på mig själv hjälpa mig genom att jag lägger ut den här?. Förstår inte.
Just nu känner jag mig helt slut och vill bara sova, men då kommer jag garanterat vara vaken hela natten och jag MÅSTE till skolan i morgon. Sista veckan i skolan.. Känns helt sinnes sjukt, går måndag nästa vecka men då sätts alla betyg och sen tisdag är det bara studenten. Känns så overkligt. Men jag har lyckats höja upp en massa betyg (som varit dåliga pga. att jag inte kunnat vara i skolan och/eller inte orkat) men allt pluggande, som jag fortfarande håller på med har gjort väldigt stor betydelse.
Tack för alla fin-fina kommentarer (: <33
God natt.
Nej nu babblar jag en massa. Det vart ingen brieost, när pappa kom hem och ställt in den i kylen så gick jag dit en stund senare och såg bara att det stod "FETT" på den. Jag ville bara spy. Det slutade med att jag gick ut till soptunnan (min bästa vän ^^ ) och slängde den. Pappa vart väl inte så där jätte glad men som tur var så hade han bara köpt en väldigt liten bit, annars hade jag gråtit av ångest-ånger just nu. Eller ja i alla fall väldigt stor ånger hade kretsat inom mig.
Mitt "straff" vart att pappa ville se mig äta något annat. Jag tog en kopp och hälde i ca 2 deciliter yogurt och sen liiite frukt mysli. Pappa såg mig äta så där 2 teskedar och såg hur hårt och tungt det känndes för mig. Så han suckade lite och gick där i från. Mina hundar fick rästen.
Det där suckandet gjorde ganska ont, men det gjorde nog ont i honom när jag slängde osten så nu är det kanske lika (?). Men jag åt ju i alla fall lite, då borde han vara glad att jag i alla fall försökte. Jag är nu lite stolt över mig själv. Fått i mig en tugga av en macka, 2 te skedar med lite yogurt och mysli och även en halv kopp te :).
Trotts att jag har VÄLDIGT ont i magen nu, så har jag i alla fall försökt få i mig något. Jag känner att jag i alla fallbörjat äta igen. Smått - men bättre än ingenting alls.
Nej nu måste jag verkligen sova så att jag orkar uppvisningen i morgon. Ska försöka ta en bild när jag är lejon som jag sedan kanske.. KANSKE lägger in här i min blogg som börjar få många fina, söta och värmande kommentarer(:
En liten flicka sa...
"Mamma, jag känner mig smått hungrig."
"Men lilla gumman det är bara att ta något och äta"
"Jag kan inte"
"Men lilla hjärtat, varför inte då?"
"Magen.. eller något vill inte, det tar emot när maten närmar sig munnen"
"Min vän jag förstår inte, kan du inte förklara?"
"Det bara är så"
Jag förstår henne, men inte många som förstår "oss" vilket som ärväldigt synd efter som att "vi" faktiskt är människor "vi" också.
Min pappa.
Just nu vet jag inte om jag kommer klara av det, men tycker det va så gulligt av honom. Jag vet även att han kommer säga "Nu har jag till och med köpt den där osten, du kan väl ta en liiiten, liiiten bit?" och om jag inte svarar så kommer han troligtvist säga "Snälla för min skull"...
På senare dagar när jag efter många omomen fått i mig någon tugga så har det alltid varit för andras skull, som säger det för min skull. Men jag skulle vilja kunna stoppa något i min mun och känna att jag gör det för mitt eget bästa och inte för att någon annan trivs med synen att se mig äta något.
Verkligen svårt att förklara, men hoppas ni förstår vad jag menar.
Men lika gulligt av min pappa att han visade att han bryr sig, lika gulligt och glad blir jag för att ni läser och kommenterar min blogg. Det värmer så fruktansvärt mycket, mer än vad ni någonsin tror (:
Hemma igen.
Så när jag duschat började jag pyssla med allt det.. MEN bara av att stå och kolla i spegeln gjorde ont. Jag ville bara slänga mig på sängen i mitt rum och dra ner rullgardinen, håret vart bara fel och sminkningen änu värre.. Jag får låna allt av lilla syster efter som att jag inte äger något själv. Sen skulle jag hitta något att ha på mig. Men jag kämms så mycket övermin kropp så det fick bli mjukis-byxor och en stor tjock tröja. (skulle andå bara på träning).
Träningen gick bra, jag va doc väldigt trött (beror väl på att ja vanade klockan 5). Men glad att jag sparkade mig dit. Grejen var det att vi har ingen bil efter som att den har mamma i norrland. Jag och pappa gick till farmor och farfar för att låna deras. På vägen möter vi först ALLA grannar och sen en kompis mamma från jag gick i 5:an :S. Hon trodde jag va min lilla syster då pappa gav mig pik bickar till att "Gissa varför hon trodde det!!" - för han såg nog min lilla ilskna blick när hon påpekade att jag va liten.
Men nu är jag hemma igen med mina hundar, vilket är skönt. Dem bryr sig inte om hur man ser ut och jag kan inte direkt gämföra mig med dom. Just nu ligger dom här bredvid och sover, jag som funderade på att ta ut dem på en prommenad. Men låter dom sova lite till.
Tack alla för era fina kommentarer, det värmer så att någon orkar läsa mina inlägg.
Just för att jag är lite speciell och skriver inte alltid dem gladaste och roligaste inläggen.
KRAM på er alla (:
Bestämt.
Har även bestämt mig att snart.. snart lägga ut en bild på mig. Tvekar fortfarande där men jag SKA våga. Sett och läst så många bloggar och alla ser så fantastiska ut. Era bloggar blir så fina när ni har bilder på er och så. Min är svrat vit med en bild på min hund - Bara för att jag alltid känner mig så smutsig och ful :/.
Men om jag köper smink och fixar mig varige gång innan jag går ut så kanske jag vågar visa mig på stan också.
Men hoppas ni har det fint. (:
Snälla kommentera och läs så läser jag era bloggar.
Puss.
ÄNTLIGEN.
Nu har jag precis gett min familj sälskap vid middagen, åt två falukorvs skivor med lite mackaroner *jag vill spy*, i alla fall när jag tänker på chokladen ja proppa i mig igår och att jag åt liiite fil förut i dag och sen nu ytterligare en massa mat.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Träning i morgon och uppvisning på söndag så jag lär inte få se killen något den här helgen. Måndag måste jag plugga gärnet, tisdag slutar jag sent och ev plugga, onsdag kväll ska jag och en kopis på en musik video inspelning - med efter fest. Torsdag träning och fredag åker jag till Örebro och kommer hem på söndag kväll. Planen är att pojken min ska komma på kvällen den 1 juni och stanna tills förmiddagen den 3 juni. Verkar som att de blir då vi ses, dvs. Mer än en vecka.
Ja lite planering fick ni se där också (:
Igång.
Tanken var idag att jag skulle försöka ta mig till stan med lilla syster för att hitta en student klänning.. Finns det något värre än att gå i stan och pröva vita klänningar? :O. Vitt är min fiende kan man säga, efter som att jag då känner mig bred som en last bil. Men jag måste ha en klänning, och den måste vara vit (enligt min mamma). Men först måste jag nog göra alla arbeten klara. Och för mig känns det bättre och skönare att sitta hemma och plugga än att gå i stan bland massa människor som är perfekta och shoppar loss.
Nej nog om det nu, vad gör ni för skoj i dag då? (:
Hemma.
Det började med att vi gick till en pizzeria, tjejerna ville ha det. Jag tog med mig min lilla hund, den andra fick vara hemma med pappsen. När vi väl va inne på pizzerian möttes jag av många blickar och svalde tungt. Mina vänner stod och fundera på vad de ville ha. Pizza killarna snackade på sitt språk, det känndes verkligen jobbigt. Först alla blickar och sen pratar dem så att vi inte förstår. Jag är inte rasist eller så men det känndes bara så obekvämt. Jag klarade inte av det så jag gick ut till min hund som jag lämnat utanför precis vid dörren. En kompis kom ut och kramade mig. Och beräta att dem alla är glada att jag överhuvudtaget va med inne ett tag. När de fått sina pizzor rörde vi oss hem till en kompis. Dem började duka och jag satte på lite te. Sen satt vi och snacka lite gamla minnen och även om studenten och sådant som närmar sig mer och mer.
Efter det så började dem prata om att vi glömt köpa godis till sex and the city boxen. Så vid 11 tiden rörde vi oss mot statoil. Choklad och coka-cola va det de ville ha ^^. Sen kollade vi på massa avsnitt, men de vart lite mer att dem gick i bakrunden medans vi snackade en massa, tjejer hihi ^^.
Riktigt mysigt, och jag är smått stolt över mig själv att jag kom ut och va med dem till alla de olika ställena. Visst det känndes lite dumt för båda gångerna vi gick ut mötte vi såklart massa ungdommar. Då jag känner mig så sjukt obekväm. Mina kompisar gick nära mig och höll mig i handen, men hur konstigt kan inte det ha sett ut för dem?!. Men för sekunden kändes det bra. Nu efter känner jag att det var kanske väldigt onormalt beteende. Jag måste sluta bry mig om vad andra tycker och änker. kanske inte helt och hållet, men till en viss del så att jag lär mig att; när man är ute på stan (tex) så är jag bara en imängden. Alla tittar på alla - Varför kan jag inte lära mig att förstå det?.
Idag har inte varit någon mat- dag för mig. En halv macka och kanske två tre små choklad bitar. Icke bra!
Jag måste lära mig som sagt att man har bara ett liv och en kropp! - En chans att leva livet på jorden.
Nej nu ska jag försöka sova. Hoppas någon läser min blogg?.
Närvös.
Dem ska äta middag och sen ska vi se filmer, bland annat sex and the city. Jag är verkligen närvös, pirr i magen. Men jag hoppas det går bra. Måste trotts allt försöka börja ta kontakt med människor, speciellt mina vänner kanske? och det jag glömt nämna är att nästa fredag ska jag åka till örebro SJÄLV :O. Brukar alltid ha någon vid min sida, tycker det är obehagligt att resa överhuvudtaget. Alla tittar på en och jag känner mig bara fulast i värden så jag skämms bara. Inte nog med det, när jag kommer dit så kommer det stå massa gamla vänner där och ta emot mig. Så det är lika bra att jag försöker ge mig "medecin" - dvs träna på att vara bland mycket folk, utan att "gissa" vad de tycker och tänker om mig...
Nej nu måste jag strax gå.. Önska mig lycka till, magen vill explodera.
Kram på er (: