.

Just nu mår jag sämst. Efter som att jag snart går ut skolan kommer jag inte kunna träffa dom personerna som jag pratar med nu om mitt liv och så. Men min mamma har svårt att aceptera att jag har ätstörningar och lite annat så nu har vi nyss bråkat ganska reält, vilket jag hatar! Brukar väldigt väldigt sellan bråka med familje medlemmar. Mamma tycker inte jag behöver gå till någon efter skolans slut, men det känns för stort steg, det blir lixom från 0-100.
Jag känner mig hemsk. Bara för att jag är som jag är. Men det är så mkt med skolan, närvös in för studenten, mat problem och så. Då jag verkar få andra att må dåligt och det är det sista jag vill. Vill inte att någon överhuvudtaget ska må som jag.

Jag är snart klar med ett av mina arbeten, men jag är så omotiverad så att det inte finns. + att jag nu hoppar på kryckor :(. Nej tur att vi har fint väder och jag mina två underbara hundar (:

Nu ska jag plugga, eller ja försöka igen...