.

Jag vaknade så där vid fem, i dag börjar jag vid 10 men har bara en lektion och måste på ett samtal först så kommer missa den, men jag måste i alla fall till skolan och tömma mitt skåp eftersom att i morgon ska (då menar jag SKA) till stan. Så på mitt samtal i dag ska jag få tips och förslag på hur jag och andra tänker och tycker när man vistas balnd massa människor så att jag kan slappna av och gåi lugn och ro, vilket jag tvivlar starkt på.

Igår hittade jag en dag bok från jag var 8-9 år, jag är samma exat samma människa med nästan samma tankar. En mening som jag verkligen kommer ihåg "Om jag skulle råka dö nu så kanske jag åter föds och mina föräldrar blir rika och bor lyxigt, och jag blir som Alexandra" (alexandra va en kompis till mig när jag va liten) Jag minns det där lite halft, efter som att jag gick på kyrkans barn timmar så fick vi lära oss om återfödelse och så redan när jag var 5. Jag kännde att jag var i vägen och att alla mina vänner hade finare saker och finare hus osv. Fast att min familj är precis som alla andra, eller vad man ska säga.

Jag har haft självmords tankar typ 1 gång men då på ett av mina miljoner samtal så frågade hon vad som fick den tanken att försvinna (efter som att det inte stod i jornalen) och jag svarade att jag tänkte på hur det är att ha egna barn och se dem växa upp. Fast där är jag lite både och, för efter som att jag tycker dagens samhälle är förjävligt med all dess "perfekt-het" och mode värden, den jag är så irriterad på! Det är den som gör att jag känner att jag inte passar in, alla andra har finare kläder och matchar sina kläder så perfekt + att alla ser så sjukt perfekta ut. Den värden vill jag inte att mina barn ska växa upp i. Nej jag vill att dem ska kunna vara exakt precis som dem vill utan att hela tiden kolla sig i spegeln och gämföra sig med alla andra.

Men det är klart att värden är det man gör den till men helt ärligt så har vi människor för mycet press på oss. Man ska ha bra jobb så man har mycket pengar så att man kan köpa det finsate kläder,skor, produkter osv, och för att kunna bo fint och kunna resa precis vart man vill. FY! Jag blir stressad av att bara jag skriver orden!

Just därför avgudar jag speciellt mina hundar, men djur överhuvudtaget, efter som dem har samma "kläder" hela tiden och nöjer sig med det. Dem går inte om kring och "Åh vad fin prick du har där vid ditt öra, vart har du köppt den?" då den andra svarar  "Ah tack jag vet, pappa köppte den i frankrike när han va där med jobbet på affärs resa, de är bureburyes senaste"  - Inte direkt va?

Jag hoppas ni förstår vad jag menar, för höga krav på oss själva.. Varför inte njuta av livet även om man har piss jobb med skit betalt? Det är väl inte jobb, pengar, kläder som håller livet igång? Tänk på sten åldern.

Nej nu måste jag sluta skriva, måste börja fixa lite och det tar ju evigheter när man har 3 ben! x)

Kram Kram på er alla (: