.

Att jag är alltid den som är kvar inne på datan sist, men jag är även den som är inne föst dagen efter. Jag sonar vid 3 på natten i bland händer det vid 5. Ibland så vaknar jag 5 och ibland vid 7, det beror helt på när jag somnat. Jag sover inte särskit djupt, vaknar av minsta lilla sak. Bara någon trycker ner mitt handtag på dörren så är jag klarvaken. Jag kan vakna av att några går utanför huset på vägen och prtar, eller av att en bil körför bi. Det här har blivit en vana som sitter kvar.

Det är som men maten, bland så äter jag men då ångrar jag det så stort. Vissa dagar blir det två mål och något litet andra dagar blir det bara en macka och något glas vatten. Ibland, när jag är med vänner äter jag bara för att det ska se bra ut. Men efteråt så kämms jag över att tjocka jag satt där och tök i mig massa fet mat. Jag hatar att man tänker så mycket.

Det är snart ett år sen jag kräktes av mig själv efter att ha ätit. Jag gjorde ingen ting, det bara kom av sig själv.. Som att magen inte alls ville ha det och gav tillbaka det. Det minns jag väldigt väl just för att jag satt på en tunnelbana på väg till min pojkvänn. Ju närmre stationen kom ju mer kännde jag att det va på g upp. När jag går av försökte jag hålla det inne.. Men plötsligt så kom allt, folk glodde som satan och det gjorde inte att jag mådde bättre. Jag bara skämdes och sprang hela vägen hem till honom. Innan jag gick in tugga ja tuggumi och fixade håret och allt. Sen gick jag in och sa glatt hej. (dom va ju såklar medvetna om att jag inte åt).

Så nu när jag inte sover så har jag kommit in i att inte bli hungrig, och när jag väl blir det så försöker jag att vänta lite till och sdan liite till.. Ja så det blir en ond cirkel. Det är ingen som vet att jag gått tillbaka till detta, det som skrämmer mig mäst av allt är att om min pojkvänn får reda på det här så tror jag att det är slut. Han orkade med det nästan två gånger så tror inte att han skulle palla det engång till. Men tyvär så hjälper inte äns det.

Känner mig så fruktansvärt hemsk, vill ha kvar honom.. Vill ha kvar alla mina nära. Men han är den jag kan förlora mest av allt. Om han inte vill så kommer han ju att tina bort...

Ska väl försöka sova nu, i alla fall stänga av datorn...
Arbetsförmedlingen i morgon, gah!

Puss Puss