.

Shiet vad skönt de är med denna blogg! Tack till alla som läser och ni som kommenterar!<3

Idag har det i stort sätt verit en skit dag, Jag är sjuk, sov absolut nästan ingen ting, jag är så sjukt förkrossad inom bords. Jag känner att idag har jag inte blivit hörd när jag sagt något eller så. Två kompisar fyller år och jag har sagt grattis. Endå så fick jag klagomål...

Nej jag ringer inte folk just nu för att jag mår verkligen inge bra över huvud taget, kan inte folk bara förstå det? Till och med mina små gymnaster kommenterade idag att jag såg helt förstörd ut. Dom märker det men de vet inte varför... jag är bara så irriterad över en sak eller mer besviken över att jag äns fick ett sånnt sms.

Så ja, jag vet inte vad jag ska göra eller säga just nu.


Men vart är min psykolog när jag som mäst behöver henne. Ska inte dit än på ett tag för att hon är bortrest. Bara för att jag vill prata med någon som lyssnar på mig, ser mig, ser hur jag mår, ser hur jag gör framsteg, vad just jag har för tanakar.. Men framför allt så syns och hörs jag hos henne. Skulle även vilja vara hemma hos pojkvännen, hans mamma är MINST lika bra som min psykolog, om inte bättre. Hon förstår mig mer än vad någon annan gör.

En kompis mamma skickade sms till mig och va typ sur över att jag inte ringt hennes dotter (min kompis) och sagt grattis.. Jag skrev grattis till henne på facebook just för att jag mår skit. Det här är en mammas om varit som en extra mamma för mig, men nu föll precis allt till botten. Jag skrev till baka och sa att jag mår jävligt dåligt och att jag vart ledsen över sms:et. Men sen undrar jag bara vems mamma gör så?? Kan hon inte säga till själv? Det är en av mina bästa vänner och hon går via sin mamma? - Fuck vad sur och besviken jag är.

Jag är snart 21 och min kompis fyller 20 idag och då känns det bara så löjligt att hon inte kan säga till mig själv.