.

Torsdag: åkte jag hem till pojken min. Jag går in genom dörren och märker att hans mamma är hemma. Hon pratar i telefonen så jag hänger av mig jackan och lämnar min väska i pojkvännens rum. Går på toa och försöker ta det lugnt. Plötsligt har hon pratat klart och när jag vänder mig om så står hon precis utanför rummet, hon kollar fundersamt på mig och frågar hur det är. Tårarna kom. Hon frågar om jag är ledsen, jag får inte fram ett enda ljud. Hon kramar om mig. Jag lyckas säga långsamt och stammandes med pauser "pappas farbror dog igår".

Då hon förstår. Hon leder in oss i köket, vi sätter oss på köks soffan. Hon håller i min hand och lutar huvudet mot min axel, jag lutar mitt huvud på hennes. Hon sitter och tröstar. Vi pratar om vad som hänt och sedan kom vi in på minnen. Det känns så skönt att hon finns här för mig.

Senare kommer hennes sambo hem och frågar hur jag mår. Jag säger försiktigt orden att en släkting har dött. Han förstod vem. Jag va bara så spänd över hur jag skulle säga det till pojkvännen. Självklar vart han sen hem från jobbet så vi äter före, fick i mig lite liite köttfärs sås och spagettie... Ville bara spy upp det (ni vet när det ligger i halsen och åker) men jag höll verkligen emot.

Pojkvännen kommer hem, jag ligger nu och kollar på tv i hans rum. Han kommer in, ger mig en puss. Han går fram och tillbaka, här och där, hit och dit. Tillslut vill jag bara få det sagt. Jag ligger på sängen, han står vid fotändan och fixar med väckarklockan då jag säger "Han dog i går natt"... Han viste inte vad han skulle säga. Jag får någon tår iögonen men inget som han ser. Sedan va det inte mer om det.

Kvällen vart filmen super sugen och bara slappa. Han va verkligen gullig. Kramade om mig under täcket, gav mig liten puss här och där. Han somnade.

Fredag: Han gick till jobbet, pussade hej då. Jag gick upp vid 10 tiden för att sedan möta hans granne och hennes dotter på 2 år. Jag hjälpte dom till centralen. Hon bjöd på hamburgare och pommes. Åt "bara" burgaren. Kom hem till honom igen. Går in på facebook och lite så. Får sms av honom "Du köper godis va? :P" 
"viist, vad vill du ha? ;P"
"blandat, du brukar köpa bra :)" 
Så jag kollade bussen till centrumet och tog mig dit. 
Fick sedan höra av hans mamma att hon hade fått order att inte köpa för att det skulle jag göra. Jag vet inte varför men det känndes bara skönt att höra. Att han bad mig om något, annars är det bara hans mamma hela tiden. 

Så kvällen vart SUPER MYSIG! "Vi" (han) åt godis, spelade tv spel och sedan kittla han mig och busa. Han gick och bada medans ringde jag en vän. Han kom tillbaka då jag frågade om han vill resa i vinter, det vill han så nu letar vi och 2 vänner resa :). Jag hoppade in i en dusch och sedan kollade vi på Ice age och han tycker att Sid är en beskrivning av mig! haha. Sedan MYSTE vi och han somnade sedan. Jag låg vaken länge, tänkte på släktingen och tårar kom.

Lördag: Va seg och jobbig. Han tjatade om när jag skulle åka och att han kunde köra hem mig. Så jag bara kännde att jag kunde dra på engång men han styvfar skulle ha 60 års kalas och han hade frågat i veckan om inte jag ville va med, då jag sa ja. Så jag sminkade mig och klädde på mig. Han låg vid datan och jag bara va, gjorde inget lixom. När hans mamma kom hem från att ha hämtat tårtor som dom beställt tvinga hon i mig en macka. Gästerna kom klockan två. De va trevligt, åt en bulle och smakade en pytte bit av tårtan. Tiden går, jag håller ett öga på klockan. När den närmade sig 3 tiden ville jag bara spola tiden. MASSA släktingar till hans syvfar kom, gamla som gatan. Till en början va dom trevliga och glada, men jag höll mig på sidan av ändå.

Plötsligt kommer dom in på samtal om röktning och sedan lite om hur man slutar och vart det kan leda. Samtalet vart mer och mer om sjukdommar och canser. Jag tog ett djupt andetag och tittade ner i golvet, tänkte för mig själv "du klarar det här"... Men samtalet lädde till lung canser och syr gas (precis de som min släkting hade + en massa andra canser sorter) jag reste mig fort upp och gick in på pojkvännens rum. Vände ryggen mot ingången och satte mig på sängen. Tårarna bara rann. Kollade på klockan, den va tjugo över fyra (då jag skulle gå från han och möta lillasyster i stan). Jag försöker lungna mig, reser mig upp. Tar min väska och går fort för bi vardagsrummet. Tar på mig skorna, när jag tar tag i jackan så flyger galjen ner i golvet.

Pojkvännen kom, hörde steg bakom mig. Han hör att jag snyftar och frågar om jag är ledsen. Jag nickar. Knäpper jackan och han går lite närmre mig. Men han ville ändå inte riktigt krama mig, då jag vart ännu mera ledsen. Han ger mig en puss på munnen. Jag lyfter upp väskan på axen och kramar han engång till, jag va inte berädd för tårarna verkligen spruta lika så med sonret (äckligt men ja) han ger mig en till puss. Jag vänder mig om och öppnar dörren. Säger att han får höra av sig sen och sedan går jag.

Jag går där på vägen till tunnelbanan, tårarna bara rinner och snyftar. Folk glor och tittar underligt på mig. Jag brydde mig inte om det. När jag nästan är framme kollar jag mobilen, pojken hade skickat ett sms"Älskar dig<3" Det värmde verkligen.

Mötte lillasyster, vi såg "I rymden finns inga kännslor" den va faktiskt väldigt rolig och bådde jag och syster fick oss massa skratt. Vi glömde nuet för en stund.

Mycket text men kännde för att skriva av mig.

Puss Puss på er<3