Tänkandet och Tankar.
Sorry, dålig uppdatering igen... Men nu kommer jag skriva på om det går, har så mycket inommig som bara måste få flyta ut här i tomaintet.
Igår vad jag med en av mina tjej kompisar och hennes kille. Vi försökte få med min pojkvänn också men som vanligt så har han aldrig tid med mig på helger - Jag går sönder
Jag går sönder, mina tankar dödar mig långsamt...
Så som han gör mot mig sårar mig något fruktansvärt och får mina tankar att tänka en massa massa negativa saker. Jag brukar tänka "Vaför är han inte som dom andra" då jag ser hur mina vänner blir behandlade av sina pojkvänner.. Deras pojkvänner ringer, sms:ar, förljer med på saker, dom gör saker med och för varandra. Deras pojkvänner pussar och kramar, busar och myser med varandra... Men när dom tankarna dyker upp blir jag så fruktansvärt ledsen på mig själv! - Jag älskar verkligen min pojkvänn, det går inte att beskriva vad han betyder för mig. Men jag vill bara känna mig mer behövd av honom. Han är så fruktansvärt självupptagen...
Nej jag sitter inte och bara klagar och gnäller, jag har försökt ett x antal gånger att prata med honom. Men det är nästan omöjligt att få honom att förstå. Jag försöker berätta hur jag känner... Då han inte fattar, jag försöker ge förslag.. Men när man står där framför den man älskar och ska förklara någonting som inte känns bra så kommer inte dom där bästa och bra förslagen upp, utan det blir bara något halv löjligt förslag, som bara är ett tips.. Men självklart missuppfattar han det och förstorar upp det och förklarar hur dåligt och löjligt förslag det va. Då jag försöker förklara ytterligare engång... Det är omöjligt. Han är som en stängd bok, eller rättare sagt en bok utan text. Hur lätt är det då att få reda på saker?.
Nej jag vet inte hur jag ska göra för att han ska vilja höra av sig mer eller vilja vara med mig mer. Är det kanske mig det är fel på? Han ser att jag äter igen, han ser att jag ler,skrattar och träffar fler och fler vänner igen. Han ser dock inte det jag ser, att jag gått upp massor i vikt. Men inte det som betyder något här. Utan här är det kanske hur vi älskar varandra eller vad vi egentligen betyder för varandra.. Älskar han mig lika mycket som jag älskar honom? - Varför ska det här vara så svårt?
Han och jag har kännt varandra så pass länge så vi borde veta hur vi fungerar innefrån och ut.. Men samtidigt så har vi utväcklats från tonåringar till mer vuxna människor så kanske det som virrar till det.. Vi är inte dom där 15 åringarna som är nyfikna på livet och framtiden längre. Nu vet vi båda mer eller mindre hur livet fungerar. - Jag vill tillbaka till den tiden då vi ringde varandra 24/7 - Somna med hans röst i örat är bland det vakraste jag varit med om i mitt liv!<3
Någon som har fråga eller fundering?
Puss Puss
Igår vad jag med en av mina tjej kompisar och hennes kille. Vi försökte få med min pojkvänn också men som vanligt så har han aldrig tid med mig på helger - Jag går sönder
Jag går sönder, mina tankar dödar mig långsamt...
Så som han gör mot mig sårar mig något fruktansvärt och får mina tankar att tänka en massa massa negativa saker. Jag brukar tänka "Vaför är han inte som dom andra" då jag ser hur mina vänner blir behandlade av sina pojkvänner.. Deras pojkvänner ringer, sms:ar, förljer med på saker, dom gör saker med och för varandra. Deras pojkvänner pussar och kramar, busar och myser med varandra... Men när dom tankarna dyker upp blir jag så fruktansvärt ledsen på mig själv! - Jag älskar verkligen min pojkvänn, det går inte att beskriva vad han betyder för mig. Men jag vill bara känna mig mer behövd av honom. Han är så fruktansvärt självupptagen...
Nej jag sitter inte och bara klagar och gnäller, jag har försökt ett x antal gånger att prata med honom. Men det är nästan omöjligt att få honom att förstå. Jag försöker berätta hur jag känner... Då han inte fattar, jag försöker ge förslag.. Men när man står där framför den man älskar och ska förklara någonting som inte känns bra så kommer inte dom där bästa och bra förslagen upp, utan det blir bara något halv löjligt förslag, som bara är ett tips.. Men självklart missuppfattar han det och förstorar upp det och förklarar hur dåligt och löjligt förslag det va. Då jag försöker förklara ytterligare engång... Det är omöjligt. Han är som en stängd bok, eller rättare sagt en bok utan text. Hur lätt är det då att få reda på saker?.
Nej jag vet inte hur jag ska göra för att han ska vilja höra av sig mer eller vilja vara med mig mer. Är det kanske mig det är fel på? Han ser att jag äter igen, han ser att jag ler,skrattar och träffar fler och fler vänner igen. Han ser dock inte det jag ser, att jag gått upp massor i vikt. Men inte det som betyder något här. Utan här är det kanske hur vi älskar varandra eller vad vi egentligen betyder för varandra.. Älskar han mig lika mycket som jag älskar honom? - Varför ska det här vara så svårt?
Han och jag har kännt varandra så pass länge så vi borde veta hur vi fungerar innefrån och ut.. Men samtidigt så har vi utväcklats från tonåringar till mer vuxna människor så kanske det som virrar till det.. Vi är inte dom där 15 åringarna som är nyfikna på livet och framtiden längre. Nu vet vi båda mer eller mindre hur livet fungerar. - Jag vill tillbaka till den tiden då vi ringde varandra 24/7 - Somna med hans röst i örat är bland det vakraste jag varit med om i mitt liv!<3
Någon som har fråga eller fundering?
Puss Puss
Kommentarer
Trackback
