.

Jag orkar inte med dagarna just nu... Känner mig värdelös och bortglömmd. Värdelös från lillasyster och familjens sida, bortglömd av pojkvännen. Jag vill göra saker med honom men det verkar fortfarande ensidigt :(
Jag frågar och frågar om vi kan ses, med en dålig magkännsla av att han kommer säga nej - att han inte kan. Får bara nej.

Då jag nu väntat på att han ska fråga.. Snart gått en vecka. Jag orkar inte, känner mig värdelös gråtit hela morgonen. Lilla syster sa innan hon gick att jag va egoistisk, idiot och dum i huvudet.. Känner att jag bara vill att livet ska bli bra, att allt löser sig.

Men är jag vl har bar roliga dagar väntar jag bara på att något dåligt ska hända, det värsta med det är att den kännslan har alltid rätt ='( Jag orkar inte.

Vill ha min pojkes stöd men för det första så vågar jag inte ringa, för det andra så skulle jag inte veta vad jag skulle säga, för det tredie så skulle han inte äns svara! - Han jobbar.

Om han svarade och jag vågade säga något om att jag är ledsen skulle han inte äns veta vad han skulle säga. Så jag skulle bara känna mig ännu mera dum!

Fy satan vad jag inte orkar med det här just nu, orkar inte med mig själv!