.

Jag har somsagt haft ett uppehåll från denna blogg. Egentligen fattar jag inte varför. Jag hade många läsare och här kunde jag skriva precis vad jag ville, utan att få på hopp.

Nu hoppas jag på att få tillbaka läsare och att jag här kan få bättre förståelse. Har en till blogg som alla nära o kära läser. Men när jag vart för privat och känslomässig resulterade det bara till på hopp och massa skit. 

Min mamma började få mail från alla olika håll, folk klagade på mig osv.. Ja det vart för mycket helt enkelt. 

Ni som tidigare läst vet kanske att jag skulle till Capio anorexi center. Jag gick dit ett ex antal gånger men trivdes inte riktigt så jag tackade nej till alla erbjudanden jag fick. Det sista erbjudandet jag fick krockade medmin thailandresa som jag skulle åka på tillsammans med min kille. Dom tyckte jag skulle av boka den, skulle få sjuk intyg och pengarna tillbaka. Jag la på luren. 

Thailand vart kanske inte så lyckad, just för att min pojkvänn inte gillar att verkligen se vad och hur jag äter. Jag går i dag till en kyrator och ska in på någon psykisatrisk koll ev behandling. Jag vill nu hitta varför jag sermin kropp så otroligt fel (som alla säger att jag gör) Jag vill veta varför jag sover så lite, varför jag är så nedstämd hela tiden. 

Här om veckan hittade jag ett papper från att jag gick på lågstadiet, det va undertecknat av en psykolog + lärare. Jag tappade hakan och dog närstan. Där stod det exakt hur jag mår i dag, fast lite värre. Om det började redan då och dom hittade "felen" så gjorde dom inget åt det. Det gjorde verkligen ont.

Ska till kyraton på torsdag då jag ska visa upp det pappret. 

Jag hoppas att ni börjar läsa min blogg igen.
Jag skriver dels för min egen skull men vore skönt med stöd och pepp från utstående också. 

Varma krama! <3