Varige sekund - minut - timme

Nu har pojkvännen åkt :(. Jagvart så glad när han sa att han skulle komma till mig redan igår (fredag) men det jag inte visste då va att han skulle åka hem i dag (lördag). Jag älskar att vara med honom, varige liten sekund svävar jag på moln och är lyckligaste!

Men man får väl aldrig tillräckligt av det goda (?), så är kännslan i alla fall. Han är så söt, tagit hand om mig. Men nu sitter jag här och vill att han ska komma tillbaka. Hatar att jag är så, han va ju nyss här, han sov bredvid mig en hel natt. Jag hörde hans andetag när han låg där och sov så fridfullt. - Kan jag inte bara njuta av att det inte va en dröm?.

Jag försöker behärska mig, jag pussa han hejdå och han mig. Jag har inte messat (som jag brukar göra) och jag tänker inte göra det. Han sa i alla fall att han ville att jag kommer till honom i morgon efter jobbet, då jag vart helt överlycklig inombords - ville bara krama han hårt hårt, men än en gång då jag får hålla tillbaka kännslorna för att inte skrämma iväg grabben..

Nej nu ropar lilla-syster, bäst att dra dit.

hörs senare.


Puss Puss<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0