.

En  Trasdocka som någon plockar upp ibland, men endå så går dockan sönder mer och mer. Insidan, som är fylld med bommul, rivs ut lite då och då. Det händer att någon tar en tråd och nål för att sy ihop de små trasiga hålen här och där. Men dockan känner sig trasig och övergiven när den ligger nerslängd i ett dike...
/ Så jag känner mig lite då och då
 
Nej urs nu vart jag helt förstörd... Jag måste nog tyvärr sluta läsa och spana på andras bloggar. Jag hittar bara fler fel på mig, men inte bara på mig utan nu har jag börjat "se" hur bra och mysigt alla andra har det. Känns som att jag inte riktigt lever livet.. Försöker men se hur bra det gått..? Nej, visst många säger att ja blir söt på bilder och att jag är jätte-sjukt smal.. Men jag själv tycker att bilderna kan bli okej, men att det inte riktigt är jag på bilden. Tjejen på bilden är ganska söt smal och har okej fint hår.. Men i verkligheten ser det värre ut. Som om någon mixatmedbilden och gjort den bättre.

Jag läste precis en tjejs blogg och hennes midsommar va nog den perfektaste jag läst om, (finns nog fler av er som hade det så). Hon va med sin pojkvänn och massa vänner solen sken på dem och de va härligt fina bilder! Hennes hår hade dessutom växt jätte mycket (följt hennes blogg ett väldigt bra tag) medans mitt inte växt alls typ och blivit missfärgat och helt förstört!!

Idag hade jag tänkt lägga upp lite bilder och skriva om de senaste dagarna... Men såklart så hittar jag varken sladden eller kort läsaren (eller vad man kallar den för.) Men ska leta på!

Nu är det inte långt kvar tills lördag - Då jag åker ut till sthlms skärgård :)
Sen börjar jag att jobba.. Men de ska bli lite små kul också!

Puss Puss<3

Nu är jag hemma igen, har haft en alldeles UNDERBAR helg med kussarna på värmdö!
Skriver mer i morgon, ska packa upp och fixa lite.

Puss och Kram<3

Ja då har jag precis packat det mästa som jag behöver ha med mig. I morgon ska jag jobba, efter jobbet ska jag hem till pojkvännens granne och sova där, fredag jobba och sen ut till mina kusiners landställe. Känner att jag verkligen behöver komma bort.

I dag vaknade jag vid 4 och sen låg ja vaken till 8 då jag gick upp och duschade. Dejtade en tjejkompis i dag på hennes lunch, riktigt mysigt. Sen åkte jag hem till min farmor och farfar där de visade sig att mina kusiner var. Shiet va stor den äldsta blivit. Han hade värsta "fjortsis" frillan (han passade verkligen i den) märkes tröja, jeans och kallingar x), bling bling i ena örat och förändrats så sjukt mycket i ansiktet och så.. Han såg verkligen stor ut (han är 12, börjar ny skola efter sommaren).

När dem skulle hem gick jag med dem och bjöd dem på varsin glass, hå vad glada och tack-samma dem var/är. Sen ville dem att jag skulle gå med dem hem så efter ett tag svarade jag ja. Så varit med dem hela dagen och eftermiddagen så nu är jag helt slut, inte för att dem va jobbiga utan för att jag sovit så sjukt dåligt, det har varit varmt och jag har fått i mig lite, alldeles för lite vatten och så.
 
Jag vart även bjuden på middag hemma hos dem (dem vet inte om mina ät-störningar) men fick i mig lite potatisgratäng. Sen fick jag skjus av faster hem till mig, även om vi bor på gång avståd så ville hon köra mig, gulligt (: . När vi kom hem till mig så varingen hemma men hon kom med in och vi satte oss i köket och snackade en massa, så underbart mysigt!

Jag saknar min pojkvänn så sjukt mycket, han skickar i alla fall lite sms då och då så får se de som possetift. Men de gör ont att jag måste "minska ner" på mina kännslor för honom, att jag inte "får" älska han så mycket som jag gör.. Nej för då är jag jobbig. Man kan säga att han typ ville ha lite semester ifrån mig, medans jag bara vill vara med han,framför allt nu.

Men bara för att försöka tänka mindre på honom och inte vara så kontakt bar så är de perfekt att åka med kussarna till deras land. Finns inget internet eller dator där, kommer inte ha så värst bra mot-tagning så mobilen kommer ligga kvar i stugan/huset under dagarna, då vi kommer åka båt och hitta på en massa saker.. Jag ska trotts allt vara med killar i åldern 9 och 12 ;). Nej det ska verkligen bli skönt.

Skriver kanske i morgon och på fredag innan jag åker. Men annars skriver jag på söndag när jag är hemma igen (:

I dag jobbade jag som sagt. Det gick STRÅLANDE, älskar min chef! Hon är verkligen snäll och gullig, hon kan inte bli sur utan är glad för att man försöker och klappar en på axen och säger "nästa gång går det bättre" och jag stod och glodde rakt in i ett papper med miljoner siffror på.. "Behöver du hjälp?" jag glömde att svara så hon kom och vips så hade hon rätt artikel nummer framme.

Hon sa även att jag aldrig behöver känna mig osäker, om jag går på min mag-kännsla (den gillar hon för att den är alltid bra, tycker hon) så kommer det gå strålande. Efter som att jag kommer jobba mycket själv så sa hon "om kunden går hem nöjd så är jag också nöjd, skit samma om du tagit emot ett plagg som är 3 år gammalt.. ja du förstår" log hon.

Hon gav mig även 40 miljoner raster, vilket jag inte är van vid :p så det känndes skönt. Träffade en annan tjej som jag ska jobba väldigt mycket med och hon verkar helt underbar! :)

Jag ÄLSKAR mitt jobb!
(just nu)

När jag stod utanför jobbet bestämde jag mig för att, nu släpper jag allt som har med privata livet att göra och koncentrerar mig bara på jobbet  och arbets kamraterna. Det gick mycket bättre än väntat! :)
År faktiskt smått stolt över mig själv (: Hade underbara kunder, och det är typ dem som styr dagen väldigt mycket.

Min pojkvänn skickade sms idag, jag vart helt chockad.. Men han skickar jag svarar. Efter de han sms:a i går så tänker jag inte fråga om att ses eller göra något.. Allt det ligger i hans händer. Visst ja bestämde med hans granne att jag ska fråga om ja kan få sova där ons till tor och tor till fredag och sen åka hem. För jag ska jobba tor o fre på ett ställe som ligger ca 10 min från han och hundra år från mig.
Men då kommer jag dit:  "äter" innan - kommer till han o sover - går till jobbet - "äter" innan - kommer hem till han sover - går till jobbet - åker hem efter jobbet. Det borde funka, men vet inte äns om jag vågar fråga :S. Vill verkligen inte förlora honom, men i morse vaknade jag av att jag trodde han gjort slut :S. Lite jobbigt att ha sådanna tankar..

Jag menar, jag borde vara lycklig har han fortfarande hos mig.

Fick sluta vid 4 då jag gick till apoteket för att köpa tabletterna.. Då en av apotekarna säger att den medecinen inte finns. Jag va så sjukt närvös innan och vart det ännu mer nu att ja börja ringa mamma.. Då de kommer en till från personalen, hon säger samma sak.. + att hon frågar vem som ska ha den. Då jag ser hur hon "scannar" mig, sen kommer det ytterligare en till.. Då jag bara ville springa där ifrån gråtandes typ. Tills en av dem rabblar upp några då jag säger att en av dem var det.

De började fråga mig om vad jag äter, väger, längd m.m.. Då jag sa "Ni är inte minaläkare". Så betalade jag och gick där ifrån. Blä på apoteket!!

Nej nu ska jag kila..

Puss Puss <3

Efter som jag strax ska iväg till jobbet så "pressade" mamma i mig information om att jag verkligen MÅSTE äta något på morgonen, har dessutomtroligtvis ingen lunch idag efter som att jag bara hoppar in. Och jag har faktiskt ätit en macka och liiite yogurth så känner mig verkligen duktig (: .. Men jag har varit vaken sen klockan 4:ra så egentligen blir det mer som lunch.

Jag hade glömmt ställa klockan, men sen när sov jag ända fram till 8-9 tiden? haha, näe har läst lite och bara vilat. Efter gårdagen så är det omöjligt att känna sig lugn, utvilad och lycklig så är glad för de "lilla" jag sov (5 timmar är faktiskt REKORD länge) men antar att jag va/är helt slut körd efter allt..

Mina meningar lyder:

Jag är så fruktansvärt kär i min pojkvänn så att jag skrämmer iväg honom.. Typ så som läget är, varför ska jag drabbas för alla möjliga konstiga saker...

I dag har det varit en väldigt låång och kämpig dag. Men den började trotts allt bra. Jag tog en kopp te satt ute på en ballkong. Sen åkte jag och små shoppade, då sms:ar pojkvännen om att han ska jobba över (han säger aldrig exakt vad han menar ), då jag frågade "så du vill att jag åker hem?"..
Då han svarade att de va bäst för mig och lalala.. Sen dog sms koneversationen.. Men jag köppte ett kort




På lördag är det en fest och nu ska han plötsligt inte me på den för att han tycker att vi beter oss som om vi sitter ihop, och sen skrev han att jag har nog starkare kännslor för honom en vad han har för mig :S.. Sen fick ja sms från hans mamma "vet inte hur jag ska få tillbaka den gamla (mitt namn) men jag tror på dig och det kommer bli bra Kram på dig" Känns som att vad jag än gör eller säger så blir allt så fel så fel. Jag lånade grannens hund och gick en prommenad, satte mig i solen på en gunga och läste sms:en från min pojkvänn... Tårarna började rinna.. Han skrev att han inte visste her det blir med thailand och att vi lika gärna kan skita i allt ihopa.. Dum som jag är svarade jag att ja hämtar alla mina grejer imorgon som är kvar hos han. Sen skrev ja massa låånga sms, till slut kom jag på att jag låter det vara.. (på vägen hem från han kom deten tår här och där på bussen, jag hatar att vara bland människor! ). Efter prommenixen pratade jag med en vän som gav mig lite råd. Sen ringde min pojkvänns granne och hon tröstade mig och sa en massa saker, han är som hennes extra son, så hon känner han verkligen.

Men jag kom på att kortet va kvar på hans säng... Det känndes verkligen jätte dumt och helt fel tillfälle, ville bara slita sönder det i miljoner bitar... Men kunde inte göra något. Tror att han läst och öppnat det för han skickade ett sms för kanske 2 timmar den "Självklart kommer allt bli bra, älskar dig <3. behöver bara lite tid för mig själv känner jag. Puss<3"
Att det skulle kräva så mycket energi,tårar, besvikelse och sorg för att han ska kunna vara helt ärlig.. Men sms:ade endel med hans mamma och frågade lite om honom.. Så hon kanske sagt till han att tala om vad som händer.

När han nämnde de där om thailand vart jag verkligen ledsen.. Hur kan han tänka på thailand när det är ett halv år fram... Jag menar vi ska till sthlms skärgård om 2 veckor, men de sa han inget om.. Då jag kom och tänka på att tjejen som han va med under hela midsommar ska ju också med, ni förstår nog mina tankar. Nej nu är klockan alldeles för mycket och i morgon ska jag jobba och sen hämta ut nå tabletter som germig energi och gör mig pigg och glad. Får se hur jag blir med dem.

Godnatt alla och sov så gott <33

Nu har jag suttit ute på en ballkong ett bra tag ute i värmen, riktigt skönt! Jag vill också ha ballkong.. Lite svårt när man bor i en enplans villa. Men en då, Ballkong är mysigare än en altan/veranda, tycker jag i alla fall :P..
Men....
Jag vill bara be om ursäkt för mitt förra, väldigt otrevliga inlägg. Inte meningen att ta ut det på läsare och så. Nej jag gillar min blogg och jag gillar  - Älskar att det i alla fall är någon som läser min blogg <3

Men jag va helt nere och besviken på en massa saker när jag skrev det där. Jag har väldiga humörsvängningar, vilket är en av dom starka täcknena på ätstörningar, då jag antar att det tyvärr kan komma liknande inlägg. Så förlåt alla, men jag känner mig bara så konstig när jag skriver en sak och sen nästa dag ber jag om ursäkt över mig själv.. Ska man göra det? :S.

Hoppas ní alla hade en underbart mysig midsommar! :)
Min va väl så där, min pojkvänn försvan helatiden med en annan brud och sen började de gå rykten om dem och jag tror inte på dem.. Men har endå mina tankar, som ni kanske förstår. Jag är alldeles för snäll för att äns våga fråga honom något sådant. Men det värsta - eller jobbigaste är att den tjejen ska också med till Thailand.. Så det känns inte så jätte roligt, som tur är.. är det ett halvår kvar typ :).

Nej nu ska jag iväg en snabbis bland massa människor.. får se hur länge jag klarar av det.

Nej urs, idag har jag varit helt förvirrad över vad jag ätigt.. mina syskon har tryckt i mig saker under hela dagen så nu har jag ångest över att jag inte minns exakt hur mycket jag fått i mig.. Det ända jag ser är att magen putar ut, som om jag vore gravid :(. Mår så sjukt dåligt över det att jag just nu känner att jag inte behöver äta de två närmsta dagarna.. magen är alldeles förstora.. Låren också för den delen.. Fan - Varför kan jag inte äta och vara glad?, nej om jag har ätit "mycket" sväller magen upp och jag mår bara ännu sämre :(.

Dessutom funderar jag på att sluta blogga.. Jag vet att jag fick den i uppgift och att jag inte förväntade mig några kommentarer.. Men poff så fick jag massa och jag vart verkligen glad. Men nu på senare tid har jag knappt någon läsare kvar och jag tror kanske att min blogg är tråkig och att folk inte vill läsa det här.

Det gör ont nu när jag först hade massa läsare och sen nästan inga.. En sak om det varit tvärtom. Men det mästa känns meningslöst just nu...

Meningslöst att blogga när ingen läser
meningslöst att gå utan för dörren - ingen som bryr sig endå
meningslöst att äta - magen blir as fet och jag mår skit
meningslöst att försöka sova - är endå vaken helatiden
meningslöst att ha hopp om saker - Man blir alltid sviken.
Det som är mäst och värst meningslöst, är att jag söker hjälp men får ingen..
Då är jag trotts allt helt normal??

Jag ska bort i morgon, pojkvännen som tvingar med mig på midsommar firande (egentligen skulle ja kunna bara va hemma och se på film) men nu ska jag med på det. Så får se när jag skriver igen...

Go kväll <3

Idag har det varit en väldigt konstig dag.. Jag försökte göra den lite bättre genom att träffa en vän, villket gjorde den en aning bättre.. Men jag har kännt mig jätte konstig ända sen ja va hos psykologen sist. Jag har tänkt och tänkt och tänkt....

Jag är så sjukt miss nöjd med hela mig och jag gör bara en massa fel hela tiden, tänker fel, gör fel, säger fel.. Fel fel fel!!! Jag har tänkt väldigt mycket på gamla tider. Det är som dem va bättre men endå inte. Jag vill inte skirva en massa om mitt ex för jag har absolut verkligen kommit över honom. Men det som är jobbigt är att jag fick aldrig säga mitt, han lixom bara drog. Men jag kom över det.

Två dagar senare är han tillsammans med en annan tjej... Hon tog kontakt medmig och vi hade kontakt jätte länge tills mitt ex satte stopp för det. Hon tog bort mig.. bara raderade mig helt totalt, hon bara drog.
Jag är så över snäll så jag säger aldrig emot utan står där och ler och gör som dem säger. Jag bad henne säga till mig vad hon ville, enligt henne spelade det ingen roll utan de han ville och sa va viktigast. Villket gjorde mig upprörd.

Jag har inte pratat om henne eller så sen dess.. Men sen i går och i dag bara PANG så däk hon upp i mitt huvud och hur ska jag bearbeta allt på engång??. Alla säger till mig att jag är stark, att jag kämpar, att jag har många att vända mig till...

Just nu vill jag bara ha någons axel att luta mig emot och låta tårarna falla, men de finns ingen. Vem ska jag ringa eller träffa och sen bara helt totalt bryta ihop.. Nej mina vänner skulle bli chokade. Jag har pratat mycket på sista tiden med människor men känner nu att jag öppnat mig för mycket.

Läste precis en tjejs blogg om hennes vikt och nu känner jag mig verkligen tjoch och äcklig + att magen verker som fan. Och inte har jag fått något svar från behandlings hemmet än. Snälla jag vet att jag behöver hjälp, varför får jag den inte? Jag vill inte ha det så här. Jag vill kunna äta som alla andra, jag vill kunna känna mig snygg,fin, vacker med den kropp jag faktiskt har.

Vet inte vad jag ska göra just exakt nu. Skulle vara så skönt att få prata med någon nu, nu nu NU. I morgon kommer jag hata det här inlägget. För att jag ÄLSKAR verkligen min pojkvän men vill inte ringa honom när han sover och om jag är med han så sitter jag och ler även om insidan gråter och är så sjukt trasig (villket han vet). Men jag vill inte vara jobbig. Men kännermig så fruktansvärt jobbig och idiotisk. Jag vill ALLTID vara som någon annan....

Jag är helt förvirrad för allting och mig själv.

I sånna här lägen slutar det alltid med att jag säger "i morgon ska jag inte äta, o inte dagen efter det"...

Nej nu ska jag sluta skriva (ett tag).

Nu har jag haft jätte mega ont i magen i två dagar :/.
Men har tvingat i mig två mackor idag, men mer än så har det verkligen inte gått, och vem vill äta när magen värker??
Tror inte att jag är ensam om det.

Men trotts mag-ont så mötte jag en kompis i stan som jag inte sett sen vi gick ut. Men känner mig verkligen så obekväm där bland alla människor. Så nu är det jätte skönt att vara hemma och pusta ut.

Hoppas ni haft en fin dag i dag (: Nu är trotts allt solen framme så bara att passa på (egentligen).

Puss Puss<3

Ja, som sagt så kämms jag så mycket över min kropp och allt som finns på den så därför avstår jag mer än gärna att lägga ut bilder på nätet på mig själv. Men som ni kanske vet så va jag väldigt väldigt ljus blond och ville bara få det lite mera guld färgat, då jag fick det mörk-chocklad brunt (det har jag ingen bild på) så på dagen i dag vid 10 ringde jag till mammas frisör som verkligen är jätte duktig. De sa först att de vågar inte göra något åt det just nu. Men dem hörde hur ledsen jag lät (började nästan gråta).

Men de frågade hur fort jag kunde komma. Jag sa till kvart i elva ca, så de bestämde att jag skulle komma dit och dom skulle se om de kunde göra något. Helt närvös-missnöjd över hår + allt annat som gör att jag tycker det är jobbigt att gå utanför dörren. Jag tog mig dit :)

De klippte bort de slita topparna (villket de andra inte gjorde) la i blek medel (slingor). Tvätta mitt hår, fönade det och så. Det vart MYCKET bättre men fortfarandelite förmörkt för min smak men nu är det en mycket varmare färg.


Som ni ser så kanske de inte är så jätte mörkt nu efter slingorna men som sagt så har jag alltid varit ljus-ljus blond.. Föddes vit-hårig. Men jag kommer förhoppningsvis att vänja mig och sen kommer det blekas om solen vill titta fram fler gånger.  Igår kostadet 1040 kr då de BARA färgade fel, idag kostade det 918 kr då jag köppte två produkter. Vita min schampo och en hår-inpakning som jag ska ha i 5 min varige gång jag tvättar håret. Så själva klippningen och slingorna kostade 750:-

Helt sjukt att de vart billigare idag när det va mer saker och jobb.

Jag verkligen HATAR min kropp :(..  men nu fick ni i alla fall se skillnaden. Tog aldrig någon bild på det jätte mörka.

Puss och Kram <3 

DET ÄR SOOOL ute! Trodde den gått bort för alltid! Nej men helt cockad över att den är framme.
Skrev jag i förra inlägget att jag trotts allt fick betala 1000kr för håret? :S helt sjukt!

Godmorgon o godmorgon, vaknade klockan 5 ^^.

Tack Mimmi för din jätte fina kommentar, ska läsa den tidningen :).
Utan er kommenterare skulle min blogg kännas meningslös och jag skulle känna att jag inte gjorde de minsta framsteg. Men era ord att ja är stark och att min blogg är värd att läsa är så fruktansvärt värmande.

Tack till alla er och jag hoppas det är fler som läser och att ni läsare följer bloggen (:.

Nu ska ja snart ringa mammas frisör och se vad dem kan göra.

I dag gick jag upp vid 9. Fast pojken min pussa hejdå vid.. 7? hehe. Minns inte va så sjukt trött men lyckades sova sammanlagt 4 timmar :). Men vid nio gick ja upp och tog en kopp te, FRAMSTEG! :D, sen en varm sköön låång dusch. Efter det fixade jag mig och åkte till nacka forum.

Bestämde mig för att färga håret lite mera guld aktigt.. GÅ INTE DIT! mitt hår är nu som mörk chocklad och det va absolut INTE det jag ville ha. Det spelade ingen roll hur myckt jag tjatade eller så dem vägrade ge mig en ny gratis färgning eller pengarna tillbaka, FÄRGA INTE HÅRET I NACKA FORUM!!! De lyssnade jätte bra innan och så men sen när de tog fram färg kartan ville dem en sak och jag en annan... Men sen lyssna jag på dem (dum som jag va) efter som jag tänkte att de vet nog bättre.. Men fel bedömt av mig!

Efter det köppte jag en ny väska på åhlens och sen va de dax att bege sig till min psykolog. Det mötet känndes väldigt bra och jag kunde verkligen prata om massa "gamla" saker som jag inte vågat nämna för andra. Tex självmords tankar och sådant.. Då psykologen tittade djupt in i mina ögon och frågade om jag verkligen inte nämt det för någon via sms, msn,mail eller annan pik till dem tankarna. Jag tänkte och tänkte.. Men jag har faktiskt ALDRIG nämt de för någon så jag svarade ärligt, nej det är ingen som fick veta om dem.

Hon förklarade att dem som berättar det för andra kan i vissa fall försöka men miss lyckas med mening och andra gör inte äns försök. Men dem som inte säger något till någon gör det oftast. Hon frågade om jag fortfarande har de tankarna men det har jag inte. Dem har tack och lov dött ut.

Hon frågade mig vad som fick mig att ändra mig.

"Efter som att jag varit med om så många dödsfall på ganska kort tid ser jag verkligen livet som en slags gåva och att man ska ta hand om det. Jag försöker se det som att dem jag känner som dött vill att jag ska leva livet och må bra och inte göra som dem. Jag är nyfiken på framtiden, hur jag kommer vara som vuxen, vad jag har för jobb, om jag har barn och hur många och vad för kön. Om de är min nu varande pojkvänn som är far till dem (villket jag hoppas). Mycket av det gör att jag fortfarande lever i dag. Jag ser inte döden som något lugnande slut, snarare brutalt och deprimerande. Just därför sitter jag här hos dig och skickat in brevet till behandlings hemmet, jag vill och tänker inte ge upp. Jag vill leva mitt liv." 

Hon viste inte vad hon skulle säga, mer än att jag är väldigt stark. Jag har haft vänner som dött varige år sen 2006 på massa olika sätt. Vilket hon också ansågs väldigt onormalt och att jag har haft otur att så många dött. Oftast känner man kanske en eller två som omkommer eller dör.. Men jag vill inte äns nämna hur många vänner jag mist, då känns det som att de här mer blir skryt- aktigt än budskap. 

Var glad för de vänner du har, säg engång för mycket att du älskar dem. Kärleken kan ingen få för mycket av.. Jag hoppas ni förstår mig, jag vill få ut mitt budskap att man aldrig ska ge upp. Vad som än händer!

Efter besöket kännde jag mig lite lättad men tänkte även en del på mina kära bort-gångna vänner. Men tog mig in till medborgarplatsen o mötte upp några vänner. Sen va de dax för bio.

Förhandsvisning av The proposal en väldigt rolig och gullig film :)

Hoppas ni haft en fin dag och att min blogg inte får dig deprimerad, verkligen inte det jag vill. Mat intaget i dag är: en halv macka två koppar te och några få charsel nötter (eller va de heter) på bion.

Puss och Kram<3

I går kunde jag verkligen inte sova.. det var värre än vanligt. Jag ver och vände på mig, till slut bestämde jag mig för att gå upp dricka lite vatten och borsta tänderna (igen). Skrev en lista på vad jag ville och behövde ha från stan.  Skulle endå till skolan i dag och hemta betygen så när jag endå fårmig ut i "värden" så tänkte jag att jag kan passa på och handla lite.
I dag vart det ett par björn borg skor och två tomy hilfiger tröjor. Lite av de ska jag ha på mig i morgon fall jag kommer iväg till min pojkvänns 20års firande.

Men när jag skrivit listan och försökte sova igen va det lika omöjligt. Jag somnade vid 4, senare vaknar jag och undrar vad klockan är. Går upp till köket och tar ett glas vatten när jag plötsligt märker att pappa sitter där, klockan va 5. Jag kunde inte sova så jag la mig och läste tills de va dax att göra sig i ordning.

Det är därför det känns som att klockan ska vara vid 6-7 tiden nu bara för att jag brukar sega ganska länge när jag sovit mindre än 2 timmar. Men i dag hade jag inte tid till det.

Betygen ser okej ut, om man tänker på hur mycket jag kämpat och gått igenom de senaste åren. Jag ska vara är lig och säga att jag har två IG:n men sen har jag även några få MVG och VG:n vilket jag tycker är bra att jag lyckats få lite av de bästa betygen också :). 

Nu ska jag fixa de sista med pojkvännens present o sen ta fram kameran så ni får se lite bilder. 

Puss Puss på er FINA människor <3 

Jag är så nervös in för behandlings hemmet. Det är ca 1-3 månaders vänte tid, beroende på hur alvarligt det är också. Men just nu känner jag mig bara som ett enda problem. Psykologen skulle ringa eller maila in till hemmet och jag själv ska posta lappen i morgon.

Egentligen ville min mamma lägga i brevet eller vara med när jag postar det för att se att jag verkligen gör det. Men det känns som att det är mig det handlar om och jag vill känna att jag gör rätt för mig själv, innerst inne vet jag att det är det här jag vill och genom att slänga brevet i soporna skulle jag svika mig själv på något sätt.
Så i morgon åker det i lådan ^^.

I dag har jag varit ganska jobbig mot folk, antar jag.. Mitt humör har svängt hit o dit, upp o ner, fram och tillbaka.. Framför allt mot lilla syster och pojkvännen, demjag absolut inte vill "straffa". Jag vill inte att jag ska ta ut saker på andra, men det är som om jag tappar kontrollen och så händer det bara och sekunden efter ångrar jag det jag nyss sa/gjorde. Det är som om jag alltid ångrar saker jag gör eller säger, då maten ligger först.. Stoppar jag något i munnen ångrar jag det på engång och spottar ut det.  Men med saker som jag gör eller säger, är omöjligt att ändra på.

Jag ångrar att jag ätit så mycket som jag gjort i dag.
Jag ångrar att jag och pojkvänen nästan bråka för att jag mår lite konstigt.
Jag ångrar att jag aldrig vågade åka till stan i dag.

Men i morgon ska jag till skolan och hämta mina betyg - som jag nog inte vill se.
Sen har jag funderat på att färga håret, någon som vet en bra frisör? (:

Puss och kram alla söta (: <3

Ja då har jag fyllit i dem där papprerna.. Innan man fylde i dem skulle man kolla sitt bmi... När jag såg mitt vart jag så fruktansvärt irriterad. Jag fick fram 18,2 och sist jag kollade hade jag 17,3. Vilket betyder att jag gått upp några få kilon.. Så nu började jag och tveka på om dem kommer ta emot mig. Det är ca 3 månaders vänte tid. Normalt säger dem att jag ska ha mellan 19-25 då jag inte tycker att de är så värst farligt att ha 17-18?.
Men jag vill i alla fall kunna äta som normala människor, men det hårda är vikten.. Om jag går behandligen är det väl klart att vikten kommer öka? :S. Hur ska jag kunna aceptera det?.

Jag har familjen, pojkvännen, vänner och andra nära och kära som stöttar mig.. Varför kan jag ite lyssa på allt som do och ni kommenterare säger?. Det går halvägs in och värmer men sen är det som att jag blir förlamad och det kommer en "ond jävul" och säger att allt bara är fel.. Att alla bara vill se mig ännu tjockare :S.

Den "onda jävulen" (som min psykolog kallar den) försöker jag bli av med.. I bland är han borta och det är då jag lyckas få i mig något ytterst lite. Han va borta när jag vaknade. Nu, så där nästan sex timmar senare lyckades ja få i mig en macka och en halv kopp te.

Jag är inte psykiskt sjuk, sådanna här tankar och så är normalt för en som har ätstörningar, och jag ska.. SKA bli av med dem!!

Det värsta som kan hända är att dem inte tar emot mig alls - friska "Jag"
Då kommer jag inte kunna äta alls för det visar att jag faktiskt är "tjock" - Sjuka "Jag"

I går var det måndag och jag satt hemma hos pojkvännen hela dagen.. Efter som att min lilla syster glömde ta med sig mitt busskort och hemnycklar så kom jag inte så lågnt. Tog de bara lugnt, kollade på tv och måla naglar och dscha, pröva dem extremt snygga jeansen :D.

På kvällen skulle pappa komma och hämta mig, för första gången kom han upp till deras lägenhet. Han vart bjuden på kaffe och winebröd. Vi alla satt i köket ett bra tag. Mysigt, min pappa är bäst för han och jag är så lika.. Jag har alltid varit mycket för pappa (: <3.

Jag fick även två stora paket med svenska jordgubbar av pojken min (:.
Smakade 2-3 st och dom var super goda, perfkt mogna! (:
Jag och pappa stannade på Ica i skärholmen så vi hade handlingen gjord. Väl hemma började jag fixa med pojkvännens present som är lite försenad. En kompis kom över och hjälpte mig lite.

De jag åt idag va, en halv rost macka med liite smör, en halv kopp te och två småå hackade kykling fyrkanter med en mat sked ris + jordgubbarna :P.. Ganska mycket faktiskt :)

Men nu är ja jätte närvös. I kväll ska jag och mamma skicka in ankäten till SCÄ (stockholms center för ätstörningar) Snacka om att jag är grymt rädd och hjärnan är knas.. Jag tänker att nu måste jag äta ännu mindre eller inte alls för att annars ser dem kanske inte att ja e sjuk...

Btw så kunde min lilla syster på 15 år knappt ha mina nya jeans...

I fredas kom min kille hem till mig och vi gick hem till en vän till mig som hade sin student mottagning. Jag va väldigt tveksam över att ta mig dit efter som att ja viste om att hon bjudit så där 80 pers. Men pojken min stöttade mig verkligen. Så när vi väl va framme knacka vi på.. Precis som jag trodde, massa folk med en massa, MASSA små barn. Jag höll mig till min pojkvänn som samtidigt höll sig till mig efter som att han inte kände någon där.

Senare under kvällen började folk med alla små barn röra sig hem. Så vid 10-tiden var det jag, pojken min, student tjejen och en vän till kvar. Villket var skönt efter som att då kunde jag slappna av mer. De vart lite drinkar och skumpa verkligen mysigt.. Men plötsligt fick jag väldigt väldigt ont i magen, satt dubbel vikt. Ringde pappa och frågade om han kunde hämta mig men även han hade drukigt så de va bara att kämpa sig hem.

Väl hemma fick han i mig en tredje del av en macka. Sen gick vi och la oss, efter som att lördagen skulle bli en stor dag för min pojke :). 
Jag skippade lördags träningen och söndagens tävling för att vara med han, jag frågade och han fick bestämma hur jag skulle göra med det. Lördagen började inte så bra när vi väl var på g hem till han.. En liten krock råkade hända och hans ena fram sida, framljus m.m vart helt in mosat. Jag viste inte vad jag skulle säga efter som att jag vet vad bilen betyder för honom. Så jag satt bara tyst. Han och den andra killen snacka och så om hur dem skulle göra sov.   

Efter att snack och min killes styv pappa kommit och hjälpt till så åkte vi hem. Där vi packa in tårtorna och all mat som skulle grillas till 20års festen. Det kom mycket folk och alla va glada och trevliga.
Mot slutet började en kille säg till mig att jag alltid varit snäll och att jag inte skulle vara otrevlig, sen sa han också att han skulle skydda mig. Jag vart lite sur och sen gick han... Tydligen gick han till min pojkvän, villket jag inte såg eller viste för än jag ser min pojke i hallen gråtandes.. Jag sprang fram till honom och kramade om honom hårt och sa att jag älskar honom och pussade på han. Vi gick ut på verandan på andra sidan huset, där ingen va.

Jag frågade inte vad som hänt efter som att jag ville få han lungn och lite gladare. Jag hade mina aningar. Senare stid jag, min kille och en kille till (store brorsan till han som sa de där till mig). Vi tre stod ute för att säga hej då till min familj och hans mamma o styv pappa. Min pojkes mamma kommer ut och ber mig komma in..
Jag gjorde som hon sa, de visade sig att dem två herrarna behövde prata för sig själva. Jag gick in och va social med dem som var kvar.
 
Till sist var det bara jag, min kille, hans syster och hennes kille kvar. Så dem värmde lite mat och vi satt och kolla på tv. Sen gick vi och la oss....

Mysigaste natten i hela mitt liv. Vi låg och små pratade när han plötsligt säger "Jag vill bo med dig" självklart svarade jag att jag ville de samma. Han började ta upp gamla tider (då han knappt hörde av sig) började han be om ursäkt för det men jag bad honom att nu ska vi tänka nu tid och framtid. Han frågade vad jag ser i framtiden, Jag sa "Jag ser att vi är lyckliga och bor i en mysig lagom stor lägenhet.. Och min högsta önskan - dröm" Då han självklart vart nyfiken och fråga vad det var.. "Att du är far till mina barn" Så titta jag ner och små låg. Då han svarade att han vill att vi ska hålla ihop för evigt.

Han sa massa saker som verkligen värmde och som jag faktiskt inte trodde jag skulle höra från hans mun på något år i alla fall. Så lördagen vart ju lite så där halv bra men natten vart perfekt (:
Söndagen vart mer att slappa och jag och hans syster åkte en kortis till ikea och en handelsträdgård. Hon är bäst, bor lite på landet och då hon lätt lyckas övertala mig att följa med ut till "värden". Men det ända jag fick i mig på söndagen va en liiten tunn bit av en pizza och en halv kopp te. Men att jag fick i mig pizza är ett UNDER men nu går jag och tänker att den gör mig tjock :S :(. Urs ska inte äta pizza eller hamburgare igen!

Nej nu ser jag att inlägget vart väldigt långt :S.. Hoppas någon orkar läsa (A).

Ska duscha och sen hoppa i mina nya jeans :D. Bilder kommer upp i kväll eller i morgon :)

I natt kunde jag omöjligt sova, jag låg och bara tänkte på den nya psykologen jag skulle till idag. Mamma åkte med mig och vi plingade på dörren in till avdelningen, jag trodde jag skulle spy. Massa tankar snurrade men plötsligt så öppnas dörren av en ganska kort söt kvinna. Hon lät väldigt glad och possitiv.. Jag hoppades på att det var henne som jag skulle träffa.

För en gångs skull så var det så. Mamma fick vänta utan för medans vi gick in i ett litet gulligt rum med två fortöljer och ett skrivbord med en kontors stol till. Jag satte mig i den högra grå-blåa fortöljen. Vi började med att prata om vart jag varit innan, vad jag har problem med (villket hon var medveten om innan) och sedan vad jag vill få ut av det här.

Det va bådde skönt och jobbigt att berätta alla tankar och så. En mening som måste låt väldigt konstigt i en "normal"människas öron är en av alla som jag nämde för henne.. "Jag vill kuna vara en i mängden, kunna äta normalt utan att känna mig tjock. Det vill jag verkligen men jag vill inte gå upp i vikt".
Tydligen va det väldigt vanlig mening bland ungdomar som har ät-störningar. så jag behövde inte känna mig helt dum. Hon berättade för mig att de lilla jag äter, en start är att äta det gånger 6 per dag :O.. Jag fick en chock, hur ska jag klara av att äta sex gånger om dagen :S. Men jag har lovat att försöka.

I slutet fick mamma komma in en stund och vara delaktig, det känndes lite konstigt men endå okej. Mamma vet tex inte om att jag har storlek 25 i jeans. Jag är 19 år och är ca 174 lång då det är mera normalt att ha storlek 28-31. 24-25 är för 14åringar förklarade hon. Mamma fick nog en liten chock efter som att sist vi var och handla jeans (vilket var VÄLDIGT länge sen) då hade jag 28 ca. och sen har jag mellan 32-36 i tröjor vilket hon också sa är rena rama små-ungdoms kläder.
Innan vi sa hejdå så bestämde vi en ny tid och att jag och mamma ska tillsammans fylla i en blankett till stockholms center för ätstörningar.. LÄSKIGT!

Nej nu orkar jag inte skriva, är helt slut. Men skriver mer i morgon om jag hinner är bortrest fre till mån.

Tack tack tack till alla läsare!

Puss och kram, ha en super fin helg<3

Jag har börjat se ett svag ljus.. Det har börjat komma långsamt och sagta. Bloggen är en av de större sakerna som gjort att jag svagt börjat må en smula bättre och det vore inte utan alla som läser och kommenterar, utan er så skulle även mina ord och meningar här bli som tomma ord. Men ni gör dom till något mycket mera som för mig betyder en massa-massor med obeskrivliga ord.<3 Sen att min skol tid är över är en stor lättnad, det är som att den stora tunga stenen påmina axlar gått av på mitten så att jag börjar orka bära mig själv mer..

Min pojkvänn är BÄST i värden, jag är så sjukt kär och det blir bara starkare och starkare för varige dag. Men jag går endå i bland och tänker på att han är värd någon mycket bättre, efter som att jag förstår själv att de måste vara jobbigt med en tjej som har svårt att äta. Men så länge jag har er läsare, era kommentarer och så klart min pojkvänn ska jag kämpa för att bli en "normal" människa, som kan äta utan att få ångest eller känna mig tjock. 

I måndags kväll va det två hela veckor sen jag träffade min pojke och innan vi somnade helt tog jag tag i hans hand, pussade på den och sa "Om jag fick en enda önskning i hela värden, vet du vad det skulle vara?" Han skakade på huvudet och jag pussade hans hand engång till.. "Att våran kärlek aldrig, aldrig någonsin tog slut, ne den skulle vara för alltid - förevigt" Han vart nästan gråt-färdig och gav mig en stor varm kram och bad mig säga efter honom..

Efter ett tag gjorde jag det, då han sa en mening som jag sedan var "tvungen" att upprepa.
"Jag är"... "sötast och"... "vackrast"... "I hela värden"..."och"..."helt perfekt"..."Precis som jag är"  ...
Jag vart så glad och orden värmde men jag kan inte få in dem. Men så gulligt utav honom.

Nu ska jag svepa in mig i en filt och se på en film eller så.

Ja som jag sakt tidigare så är det så att nu har jag tagit studenten..
I tisdags gick jag upp vid kvart över 5 för att börja fixa med allt. Mamma hade fixat en chanpange fruckost med chanpange och snittar. Pappa körde mig till storängen där vi alla samlades med klassen och så för att ha en liten chanpange fruckost tillsammans.

Trotts regnet så var vi så underbart glada. På vägen mot skolan gick vi in i centrumet för att köpa blommor, men fy fan vad vi skrek och sjäng över hela centrumet. Jag själv sa god morgon till ALLA som vi mötte x). Men även jag skrek som en galning av lycka.

Lunchen smakade jag faktiskt på en liiiten bit potatis och en pytteliten rostbiffs bit, inge gott alls. Men jag satt mitti mot några i klassen som jag va med mäst i 1:an och jag och den andra tjejen började nästan böla + våran kill kompis som satt bredvid henne, han fick också glansiga ögon och bad oss sluta :P hehe.

Aulan va det lite så där, man satt mäst och försökte förstå vad som faktiskt hände i den stunden, att snart skulle vi springa ut. Efter ut springet mötte jag 4 kompisar som kom dit för min skull, massa släktingar och min familj, o så klart pojkvännen :).

Sen va det dax för flaket, DETROLIGASTE SOM FINNS!.. Det va så sjukt underbart och roligt! :D.
Hem till släkten och dagen/natten va så underbart att de inte går att beskriva, den känns så overklig.
För en gångs skull va alla mina sjuka tankar och ångest borta, jag log av riktig lycka inte för att göra omgivningen glad utan verkligen för att mitt jag- min själ kittlade mig innefrån. Önskar att jag kunde må så här bra flera gånger...

Det roligaste under hela kvällen var när min kompis kom ut med min mösa och sa "Vet du vad jag fick din pojkvänn att skriva i din mössa efter någon timmes tjat?" hon sa det med en jätte söt röst.
"Näe, vad då?" frågade jag nyfiket
"Kolla här, Vil Du.." stog det i en ruta i mössan
"Gifta dig" ruta 2
"Med mig" Ruta 3
Jag fnittrade till och visste inte vad jag skulle säga. Då en av mina kompisars mamma säger..
"De där va ett riktigt dåligt frieri" Min kompis ställer sig upp och tar en present ask som jag fick en ring i.
Hon ställer sig på knä och öppnar asken och säger...
"Kära lilla du, vill du gifta dig med mig" Så gullig röst hon har!
"Självklart-absolut!" Säger jag och tar fram handen. Hon sätter på ringen då min kompis mamma säger...
"Fel hand! det ska vara den vänstra!".. Vi byter hand och sen säger min mamma...
"Men ska du inte berätta för honom att hon sa ja?" Min kopis ställer sig upp och springer in och berättar för honom...
Hahaha det va så roligt alla bara skrattade och tyckte det va så gulligt roligt.

Tack ALLA för min FINASTE dag i MITT liv! <33 

Ps. Bilder kommer komma, inte lagt in dem än.

Nu är klockan 01:49 och jag kan verkligen inte sova. Jag tänker alldeles för mycket. Jag tänker på mitt ex flickvänn, hon och jag vart vänner, vi snacka på facebook och msn i ca ett halvår eller mer. Plötsligt säger hon att vi inte kan prata mer eller så utan hon vill säga upp kontakten helt (tydligen har mitt ex förbjudit henne). Jag frågade vad hon ville men det spelade ingen roll för hon ville inte såra honom. Jag hade precis mailat henne om att jag va så glad över att jag kunde vända mig till henne när det gäller mina mat problem osv. Jag kände mig hemsk.

Att jag berättade för henne och då hon sa, "Jag hade tänkt säga upp kontakten tidigare men när jag läste ditt mail så vart det mycket svårare att ta farväl, om du förstår vad jag menar"...

Jag själv har grymt-jätte-mega svårt att ta farväl till människor överhuvudtaget, så jag vart väldigt väldigt besviken och ledsen men det berättade jag inte för henne. Hon har också en blogg och jag har faktiskt inte varit inne på den någonting efter att hon sa farväl. Förän nu.. vet inte vad som flög i mig men ja gick in på hennes blogg och självklart hade hon en bild på mitt ex  och nu kan jag bara inte sluta tänka.. Jag känner mig hemsk!!

Jag älskar min pojkvän mer än något annat (jag gjorde trotts allt slut med mitt ex för att gå till killen som va min första riktiga kärlek när jag va 15år) det gör jag verkligen.. finns inte ord till min kärlek till honom. Men som sagt så kan jag bara inte släppa människor hur som, jag läser tex mitt ex storasysters blogg... Jag måste verligen vara hemsk! Jag måste sluta med det, eller?

Vad tror ni? känns som att jag bara gör det värre för mig själv när jag går in och läser hur dem har det. Jag och mitt ex s flickvänn är så sjukt lika på så många sätt och vis att jag tror att han ser mig i henne. För hon berättade att han sa i början när dem träffades så sa han ofta "Så där sa mitt ex".. "så där gjorde mitt ex också".. mycket sånna saker hade han sagt till henne. Plus att han sa att jag är en väldigt speciell person för att jag alltid är så himmla snäll och omtänksam och det sa han även när vi sagt hejdå (vi gjorde slut)

Men jag skulle vilja veta om dem någonsin tänker på mig längre eller om dem gått vidare och skiter helt och hållet i mig.
Jag borde inte ligga och undra en massa saker om två människor som är taskiga mot mig. Men det är det här som snurrar i mitt huvudet just nu... Men nu ska jag sluta skriva innan jag tröttar ut dig, och får dig att kanske tänka förmycket... Men snälla hjälp mig, är det bara jag som tänker och undrar om sådanna här saker?

Jag känner mig så fruktansvärt hemsk för att jag är som jag är..
Varför kan inte jag släppa människor och gå vidare som alla andra? :'(

Hoppas ni alla sover gott<3